Anitas

Heeeej!!
Åh vad jag har saknat att skriva här!!! Min dator är fortfarande inte igång, så jag får passa på att skriva på brorsans när han inte är hemma, och det är inte ofta. Han sitter som fastklistrad vid sin dator, men nu är kan på träning.

Jag har varit på jättebra humör, men tyvärr har jag inte skött ätandet. Jag sköter mig någon dag och så går det tillbaka tre dagar. Den 2a februari öppnar en ätstörningsklinik här bredvid oss. Kanske tar och ringer dit. Får se.

Idag är det en bra dag. Jag har tränat tidigt på morgonen, vilket jag är stolt över hehe Den kommande veckan kommer att bli super tror jag =) Det ska komma utbytesstudenter hit från Estland. En av tjejerna ska bo här hos mig. Hon ska få mitt rum. Men vi kommer nästan aldrig att vara hemma. Vi har planerat så mycket grejer med klassen, så att dagarna är fulla från dag till morgon! Vi ska bl.a. till Cyber town och på karaoke kväll. Längtar men ändå inte.

 Jag vet inte hur det kommer bli med skiten och så. Känns lite jobbigt. Men det jobbigaste är nog att träffa alla nya människor och göra massa aktiviteter. Hur ska jag förklara.... Jag vill inte visa mig. Jag vill inte att de ska se mig. Jag är rädd för vad de kommer att tycka. Mitt självförtroende är inte på topp nu precis. Speciellt inte när det gäller min kropp. I julas gick jag ner 5 kg, för att allt gick så bra och jag var mycket nära den kroppen jag vill ha. Men när skolan började vände det hela och jag la på mig 4 kg. uuush!! Men nu ska jag inte tänka på det. Idag är det som sagt en bra dag =D

Ha en fin helg!
Kramar
Anita

God morgon, eller ska man säga eftermiddag (?) haha.

Vaknade upp till en helt underbar morgon. Satte på lite skön musik och låg kvar i sängen en stund. Tankar och funderingar snurrade runt i mitt huvud. Det var bara positiva tankar, härliga minnen och bilder av en ljus framtid. Första gången på länge. Mycket länge. Jag älskade det. Jag hade saknat det.

Gick upp och satte mig en stund med familjen. Jag klagar mycket här i bloggen, det vet jag. Men fyfan vad jag är lyckligt lottad egentligen. Mina föräldrar kanske är strängare än andra i vissa lägen. Men de är de mest underbaraste och kärleksfullaste föräldrar jag träffat. De skulle göra allt för mig och min bror. Allt. Det finns inga gränser för dem. och i de stunderna då jag inser det känner jag mig så töntig som bryr mig om allt annat. Jag har allt jag behöver här...

Efter en stund med familjen åkte lillebror till träningen, pappa satte sig för att betala räkningar, mamma började laga mat och städa och jag gjorde den godaste smoothien på länge (ananas, papaya, mango, linfrön och vaniljyoghurt) och satte mig för att plugga fysik. Självklart måste jag in på bloggen innan fysiken haha. Men nu ska jag börja med den.

Det här kommer bli en lyckad dag för mig. Hoppas ni får en med!

Kramar
Anita

Idag är det en bra dag och jag är på topp. Vad händer då? jo, jag måste shoppa hahah. Så jag sprang förbi centrum en snabbis efter skolan. Såå onödigt haha Men jag var tvungen. Från ett beroende till ett annat hahah

Det här släpade jag hem..

Till mina kära smoothies! mmmmm..


Oversize T-shirt, Väska med axelband, Bästa ansiktskrämen..

Jag ville ha lite till, men någonstans måste man sätta stop. Men kan inte sluta tänka på det, så jag får springa ner till centrum imorgon hahaha

Va hos en kompis på förfest nu. Jag vill ut jag me!!!! åååå vill festa!! Men när man har mina föräldrar så går det inte. Jag fyllde 18 i september och har lyckats komma ut 3 gånger. whf! Mina vänner är ute varje helg, fredag och lördag. åååh! Hatar att mina föräldrar ska vara så himla överbeskyddande! Visst de älskar mig och vill inte att jag ska råka illa ut. Men ibland blir det bara fööör mycket! Ska försöka komma ut nästa helg.

Vad har ni för er denna fredag?

Kramar
Anita

Idag känner jag mig glad och pigg och... ja allt är positivt. Och när jag har en bra dag så känner jag mig självsäker me.
Jag har inte lagt ut bilder på mig tidigare, dels för att jag skriver saker jag inte vill att alla ska veta, mina vänner och min familj vet inte allt som pågår i mitt liv och det skulle inte vara så kul om de råka komma in på bloggen och kände igen mig, men också för att jag inte vågat.. eller vågat.. jag tyckte jag va ful och så.. Men idag är det en bra dag och mitt självförtroende är på topp, så jag tänkte vara lite modig... så här kommer jag hahaha Kanske låter mesigt, men för mig är det en big deal.

 
Så här såg jag ut på nyår. Hade den ljusare hårfärg då.
Inte så bra bild, men hade inga bättre på datorn nu.

Nu ska jag gå ner till skolan. Hade en lektion på 30min kl 9.05 och nu ska jag tillbaka dit för en lektion till. Hatar håltimmar.

Ha det så bra sötisar!
Kramar
Anita

Jag va hos skolsköterskan tidigare idag. Jag hade planerat allt jag skulle säga. Jag skulle berätta allt, hur jag haft det, hur jag vill att det ska bli och hur jag tror att det kommer att bli. Men jag fick inte ett enda ord sagt. Inte för att jag inte vågade säga något eller för att jag inte ville. Hon lät mig inte! det var som om hon bara ville bli av med mig. Hon frågade hur det hade gått först. Jag förklarar att det gick bra under lovet men att all skit kom tillbaka så fort skolan började närma sig. Jag skulle precis börja förklara hur jag kände och vad jag tänkte och förklara hur mina dagar kunde se ut. Men då avbröt hon och tyckte att vi skulle sätta ett datum för möte med min mamma. Hon tog fram sin kalender valde ett datum och tid. Fan va nervöst. Vad ska jag säga till mamma? Hon har ju ingen aning. uuussh. Sen så gav hon mig massa nummer till ätstörningskliniken på Löwenströmska sjukhuset. Sen va det klart. Jahaa...okej. Kvinnan lät mig inte säga ett ord till. Är det inte meningen att jag ska berätta vad som är fel så att vi kan fixa det?

Jaja, jag kör på iaf. Jag försöker själv innan jag ringer de där numren jag fick. Jag mår bra såhär långt iaf. =) Visst jag vet att det finns en stor godispåse i skåpet och jag vill inget annat än att äta upp allt. Allt i min kropp säger till mig att hämta den där påsen. Mina tankar koncentrerar sig bara på den där påsen. Men jag vet att jag bara lurar mig själv och den här gången ska jag inte gå med på det. Jag ska vara stark!

Ska försöka få lite fysik gjort och sen ska jag träna idag =D Idag måste jag ta mig dit. Har saknat det!
Vad gör ni?

Kramar
Anita

Om 19 timmar är jag fri. Då är den jobbiga skoldagen över, och jag kan fokusera på de kommande dagarna. Har pluggat hela dagen idag. Hade ett sam/ekonomi prov idag (det gick ganska bra) så jag hade inte läst någon biologi alls. Jag har biologiprov imorgon. Lycka till Anita.... Jag kan ingenting. Har läst och försökt banka in fakta som en galning, men det funkar så klart inte. Men om 19 timmar... då är allting bra! Då kan jag pusta ut, gå hem och läsa lite fysik. Har ett fysikprov nästa torsdag, så jag måste börja läsa i tid. Sen ska jag äntligen få träna!!! Har inte hunnit träna på mer än en vecka.. Eller ska jag vara ärlig så har jag haft tid, jag har bara inte haft lust. Eller jag har haft lust, men när man äter så mycket så känner man sig bara som en stor degklump och då orkar man inte ta sig till träningen. Då vill man bara ligga med sin ångest och tycka synd om sig själv. Men inget sånt mer! =) Jag har saknat att träna. Jag ska gå på härlig spinning imorgon.. wiipiii.

Vet inte vad jag ska göra nu. Har hur mycket biologi som helst att lära in, men jag orkar inte mer .Orkar verkligen inte! Vill bara ligga i min sköna stora säng och sova. drömma om mitt paradis. Vakna härligt utvilad och inte av väckarklockans ljud. om det ändå kunde va så... haha omöjligt!

nu ska jag försöka läsa lite till om blodomloppet och vattenbalansen. tveksamt att jag får in något i huvudet, men värt ett försök är det =)

En sak till bara. Jag hatar ju att prata framför människor, speciellt om jag ska försöka förklara något. Det spelar ingen roll om det är 4000 personer som lyssnar eller en. Det är lika obehagligt att försöka uttrycka sig rätt. Men det värsta jag vet är att läsa högt. Fyfaan vad jag hatar det. Förr när vi hade högläsning i skolan började jag darra, svettas och fick världens ångest. Redan innan lektionen börjat, redan kvällen innan oroade jag mig för högläsningen. Det värsta jag vet!! Men det var hur länge sen som helst som vi läste högt. Men idag, från ingenstans delar svenskläraren ut häften med gammal mini svenska text och ber mig börja läsa högt. Panik. Jag börjar läsa... Det går bra. Men så blir jag stressad helt plötsligt. Texten tar aldrig slut. stycket tar aldrig slut. Jag läser och läser och läser. Det tog aldrig slut. Jag läser snabbare och snabbare. Panik. Sen så börjar alla helt plötsligt att skratta. Jag stannar upp. Jag hade sagt: Familjens tunga bröd. Det skulle vara: Familjens tunga börd. hahah Sen så insåg jag att det inte var så farligt, det där med högläsning. Det värsta som kan hända är att jag läser fel. Det gjorde jag, och det var inte så farligt. Men ändå dunkar mitt hjärta extra snabbt när jag tänker på högläsning hehe. Finns det något ni blir extra nervösa inför?

Hej på er!
Anita

Innan jag startade denna blogg så kändes allt så hopplöst. Som om jag var den enda med mina problem och som om jag aldrig kunde komma ur dem. Jag satt bara fast. Med hopp om att hitta stöd och kunna stödja andra människor startade jag bloggen. Det har gått bättre än förväntat. När jag såg att det fanns människor där ute som kände likadant, människor som brydde sig, människor  som hade klarat kampen blev jag så otroligt rörd. Tårarna kunde inte sluta rinna. Jag var inte ensam och det fanns hopp om bättre dagar.

Även om jag under tiden har mötts av massor med bakslag och besvikelser (av mig själv) har jag tagit stora steg som jag har er att tacka för. Genom stödet tog jag mig ur en lättare depression, den tiden då jag alltid satt själv i mörkret och inte ville annat än att försvinna, och även lyckats få upp självförtroendet en del. Visst hetsäter jag fortfarande nu, men jag har slutat att göra av med intaget genom påtvingning som att spy eller ta laxeringsmedel. Under tre veckors period upphörde hetsätningarna med, vilket var ett stort framsteg. Jag hade inte klarat att hålla mig borta i en hel dag på två år. Så nu vet jag att jag kan. att det finns en möjlighet. Och nu tänker jag ta ansvar. Ta slut på ångesten.

Har flera gånger tänkt såhär och funnit mig vid toalettringen två timmar senare. Men jag måste försöka igen. Inte ge upp. Den här gången vill jag lyckas. Jag vill verkligen. det har varit två riktiga skitveckor nu bara fyllda med ångest. Men jag ser fram emot det kommande. För nu kör jag! Imorgon ska jag på besök hos skolsköterskan med. Då ska jag våga berätta allt där me.

Skriver det här och tycker att jag borde känna mig ledsen över det jag går igenom. Men jag känner faktiskt glad nu. Längtar till den dagen jag kan säga att jag mår riktigt bra och ser fram emot att jobba mig upp dit. Nu vet jag att jag menar alvar. Nu känns det som om jag menar alvar. Nu ska skiten bort! Tack till er alla!

Kramar
Anita

Jag har pluggat hela dagen idag. ushh!! Från 14 till 21. Jag har sam/ekonomi prov imorgon och en fet svenska läxa på det. Men jag får skylla mig själv. Jag är en sista-dagen-pluggare. Hur jag än gör, hur mycket jag än säger och lovar mig själv att jag ska plugga i tid... det blir alltid dagen innan. Måste läsa igenom allt nu igen. Jag har så svårt att få in fakta och världens sämsta minne. Vad kan man göra åt det? Kan man få bättre minne?

Inte nog me det så har jag ett biologi prov på torsdag. Har jag ens öppnat böckerna? Nej, så klart inte. hahah det får bli sträckläsning imorgon. Det värsta är att jag klarar mig med hyfsade betyg iaf. undra hur det skulle vara om jag verkligen pluggade i tid. bläää ångest för att jag inte pluggar!

Om ni undrar hur det gick med maten så blev det som jag inte ville. Jag åt lite och kunde inte sluta. Mår riktigt illa nu. fyy. Vet inte vad jag har stoppat i mig. Allt från mackor till choklad till russin. Hur fan kan jag få i mig så mycket. Fattar bara inte. Uuuushh!! Nu kommer ångesten!

Imorgon är en ny dag och jag får väl kämpa vidare då. Men det är inte nu som ångesten är som värst. Det är alltid dagen efter. då man ska upp och sätta på sig kläder och gå ut. Fyfan vad jag mår dåligt då. Hade inte varit för provet så hade jag nog inte gått till skolan imorgon. Jag vill ha en paus!! Jag behöver en paus. Jag klarar inte av att stoppa det här när jag går i skolan. Det är ju skolan som utlöser allt. Det är som att sluta röka när man bor i en cigarettfabrik. Jag behöver en paus. Bara få ligga hemma. Göra det som jag vill och ta det lungt. Det gick ju så bra på jullovet. längtar tillbaka.
Men jag ska kämpa vidare. Kan inte bara hoppa av skolan nu när det är några månader kvar haha aldrig!

Det har blivit så jobbigt alltihop. Förr va det bara att gå till skolan. Men så blev de massa småsaker också. Jag blir stressad av att behöva ringa ett samtal till någon. Jag blir stressad av att mamma ber mig sätta på ugnen eller att köpa ett mjölkpaket på vägen hem. Jag blir stressad när läraren ber mig ge en elev en lapp. Jag blir stressad av allt!! Små saker som stora. Så får jag massa me ångest med. Jag fattar inte! Hur kan de va såhär. Jag tycker till och med att det är jobbigt och stressigt att ta en fika med vännerna. Allt är bara jobbigt. Det är som om jag bara skulle behöva ligga i sängen i två månader.

På torsdag har jag återbesök hos skolsystern. Hur ska det gå? Skäms att behöva berätta att jag misslyckats igen. Hon som trodde allt gick så bra. Jag vill bara inte att det ska bli så stor grej av det. Att det ska blandas in psykologer och sjukgymnaster som hon föreslog första gången jag träffade henne.  "ja då är det vuxenpsykiatrin som gäller." VUXENPSYKIATRIN?!!???!!? Vaah?! vänta lite nu. Jag har precis erkänt mitt problem. skräm inte i väg mig nu med att använda såna ord. haha Jag har ätstörningar, inte någon psykos. Men kanske är det psykiatrin som gäller för att bli bättre... Men det vill jag inte. Det verkar vara så alvarligt det där med psykiatri. Även om jag vet att det inte är så, jag läser ju psykologi och vet hur vanligt det är med psykologer och så.. Men iaf.. Jag vill inte. Jag vill inte för att då måste mina föräldrar få reda på det. Det vill jag inte bara! Jag vill inte göra dem besvikna. uuushh! Ångest!

Nu ska jag läsa lite till provet och försöka glömma all skit bara, vilket är omöjligt!
Hoppas ni har det bättre.

Kram
Anita

Nu vill jag inget mer än att vara i min illusion. I lugnet. I friheten. I min drömvärld. Nu vill jag bara kunna ligga själv i solen och läsa en bra bok. Ränsa mina tankar. Fly från verkligheten. Jag vill somna och vakna upp till en värld där man inte behöver oroa sig för morgondagen, en värld av lycka och harmoni. Men den finns ju inte. Och tur e ju de. Annars kulle vi inte uppsaktta den. Vi skulle inte ha någonting att drömma om. Något att längta efter. Så som jag längtar nu...

Jag mådde så bra. Men nu...nja.. ja vet inte. Vet inte varför. Man har väl sina dagar.
Imorgon är en ny dag, och jag hoppas på det bästa.

God natt på er.
Kram
Anita

På väg till skolan. Lite dyster och har ont i magen. Tittar upp... woooow. Kunde inte bli gladare. och vet ni av vad?! Jo en outfit! Jag är så.. jag blir glad när jag ser människor med coola kläder hehe weard I know!

Ne men den här killen va bara för bra! Han skulle ut och springa. Han hade svarta tights, sånna som är till för att springa i, och en lila vindjacka. Till det hade ett absolut måste... ja den lila mössan med boll på. Kan ni föreställa er det? vaah?! underbart! Hahaha fyfaan va jag älskar det! haha Den människan vill jag känna.

Det finns så många människor med helt fantastiska stilar. annorlunda. sånna som sticker ut. sånna man (jag) blir glad av. Jag är lite på den rockiga sidan. Ett par jeans och en häftig t-shirt. gärna oversize. me love! Skinnjacka och en FET halsduk. På fötterna ska det vara nikes basketsneakers. That's moi. Lite tråkigt ibland, men jag är inte sån som sticker ut så mycket. Respekt till dem som gör det dock!

Det blev ingen träning idag =( magen sa ifrån. Men nu är det bra igen. =)

Kram
Anita

Har haft en lektion idag och nu  är jag hemma igen. Börjar inte nästa lektion förs än 14.40, det är ju tur att jag bor nära skolan.

Min första lektion var filosofi. Det var min första filosofilektion ever. Me like. Längtar tills vi sätter igång på riktigt. ska bli så kul. Idag gjorde vi inte så mycket mer än att gå igenom de kommande lektionerna och en kort illusion...

Blunda och tänk på en plats du helst skulle vilja vara på just nu. Du får fantisera hur mycket du vill. Vart är du? Vad är det som är annorlunda där? Vad gör du och vad slipper du göra? Hur ser du ut och alla andra? Fantisera bara. Skapa en illusion.

Jag blundade och jag kom till ett (i mina tankar) underbart ställe. Där skulle jag vilja vara nu.
Jag kom till en fin stuga ute på landet. Där fanns inga problem och inga bekymmer. Det var ett tyst och lugnt ställe. Solen lyste svagt och sjön glittrade. Jag kunde höra fåglarna kvittra och träden var gröna. Där var jag med den person jag älskar som mest, den person jag ska spendera resten av livet med. Vi njöt av tystnaden och ensamheten. På en stor grön gräsmatta växte det vackra blommor och vi satt i våra solstolar med en kall dricka. Vi var långt ifrån storstaden, långt ifrån allt liv. Bakom stugan fanns en stor vacker skog och på andra sidan skogen fanns alla andra människor. Men när vi va på vår sida av skogen kunde ingen störa oss. Där vill jag vara nu, i min illusion.

Längtar till ikväll. Jag ska träna då. Det är det närmsta jag kan komma känslan i min illusion. Pröva blunda ni med. Vad ser ni?

Kram på er!
Anita

Fick ett såå supersött kort och ett sååå snyggt armband i posten idag. Det var från snälla och helt underbra Miss Nilsson! En riktig supertjej som fått mina mörka dagar att verka mindre mörka hehe. Tack så hemskt mycket gumman. Älskar dem!

Starten på den kommande skolterminen gick väl som väntat. Svenska lektion, 3,5 timmars hål och 2,5 timmar lång psykologilektion. Kom precis hem. Utslagen. Trött.

Det här med psykiska sjukdomar är...interessant (?), annorlunda... ja konstigt. Vad ett "fel" i hjärnan kan orsaka. Det värsta är att den som är sjuk inte själv vet om det till en början. Jag brukar få lite konstiga tankar ibland. Tänk om människorna jag ser inte finns, tänk om jag bara hallusinenrar.. Som i a beautiful mind.. ni vet fimen. Inte? Då måste ni se den. Jag har sett den 3 gånger och blir lika tagen varje gång.

Måste göra klart några (!) uppsatser nu. Sen, träning.

Kraaam
Anita

Pappa och mamma kommer hem på lunch, och vad får jag höra?! Jo, idioter till Libaneser har avfyrat raketer (bomber) mot Israel. Vafaan! Vad vill de få ut av det? Varför? Inte nog med att Libanon va med om ett krig 2006 (jag va där) och inte nog med att Israel/palestina konflikten är igång, så ska de starta ett till krig. Jag förstår inte hur människor (om man nu kan kalla dem människor) tänker!

Ingen erkänner vem det var som avfirade skiten, men det kom från den delen av Libanon där Hisb Allah (eller hur de nu stavar det) befinner sig. Jag tror starkt på att de va dem. De står ju fan för den mesta skiten i Libanon, bl.a de senaste kriget. De är bara deras folk som drabbas! När vi va i Libanon 2006 var det en hemsk upplevelse. Vi hörde och såg bomber slå ner. Vi bor i den "kristna delen" så vi drabbades inte så mycket, men röken av sönderbombade hus och ljudet av bomberna hördes och syntes på lång väg. Det kändes som om det var huset bredvid som rasade. En gång trodde jag till o med att vi blev beskjutna. Fan vad jag känner hat för de människorna. Jag har absolut ingenting emot civilfolket, det är inte deras fel. Men de andra järntvättade idioterna.. Ursäkta språket, men ni hade förstått om ni va där 2006.

Vi satt instängda och livrädda i huset i två hela väckor innan vi evakuerades. Hela tiden kollade vi på nyheterna. Det enda man såg var döda människor på den "muslimska delen" (Libanon är ju typ delat efter religion) och de va så himla hemskt. Jag sörjer me de stackarna som drabbades. Men en del människor som hade förlorat hela sin familj, barn, fruar och män, stod och hurrade för den idiotiska rörelsen och ledaren som hade fått dem i den situationen. Hur fan kan dem? Du har förlorat din familj. Då står man fan inte och försvarar den som orsakat grejen.

Okej jag är ung och jag förstår mig kanske inte på allt det där med politik. Men mina föräldrar som växte upp i krig, som såg grannar, vänner , familj slaktas framför deras ögon vet nog hur det ligger till i Libanon och de delar min åsikt. Min pappa fick bära vapen när han var yngre än mig bara för att skydda sig och sin familj mot soldaterna som kom och förstörde deras hem, dödade alla i deras väg, vuxna som barn. Min farfar var partiledare, så jag kan en hel del iaf.

Missförstå mig inte nu. Jag har ingenting emot islam eller det muslimska folket. Bara de idioter som lever på att skada andra och få dem att lida. Är det något jag är emot så är det krig och annat våld.

Va och fikade med tjejerna. Iskallt, och jag menar inte vädret.

Men jag blev så glad för min kära vän O!! ååh. Hon va inne på en butik under helgen och då kom butiksbiträdet och några kameramänniskor fram till henne. De sa att hon var perfekt för dem. Hon trodde de va någon intervju om butiken eller något, så hon tackade nej. Men sen förklarade de att hon skulle vara modell =D Hon fick bära en klänning från den butiken och de tog massa bilder. Dagen efter när hon köpte en tidning var hon med där som modell. Jag är så himla stolt över min O! Hon är så vacker, både på utsidan och insidan! Grattis gumman!
Jag försökte få henne att skicka in några foton till en agentur. Men hon säger att hon inte har utseendet för det. Men det har hon!! Jag ska tjata lite till ;) hehe

Hämtade ut min kamera me. Den är finfin!! wiihi!

Nu har jag abstinens. Måste träna. Har inte tränat sen tisdag. Varit sååå sugen sen dess. ååh! ville så gärna gå idag, men passet började 5 och jag slutade jobba 5. skulle aldrig hinna :( Imorgon finn set bara pass 10. Så tidigt, men jag ska försöka dra mig upp ur sängen.

Ni får ha det super.
Kram
Anita.

Fick ett sms av min kära vän O. Vi ska ut o fika me tjejerna. Ja tjejerna som jag skrev det här långa inlägget om. Vill inte, men O har varit borta länge nu och jag vill träffa henne. C ville till stan men jag och O sa att vi inte orkar, eftersom vi jobbar. Det blir centrum. Skickar ett sms till C för att kolla när vi ska ta en promme dit tillsammans (vi bor ju i samma port o gör därför alltid de). Svaret förvirrar mig lite.

Anitas SMS:
Tjohej :)
Allt bra? Jag slutar jobbet kl5. Är du redo att gå vid 20 över?
Hör av mig när ja e hemma.
ses
Pusshej

C svarar:
A

Hmm.. hur ska jag tolka det här? Är C sur för att vi inte ville till Stan (hon brukar sura när hon inte får det hon vill) eller orkar hon bara inte skriva mer än ett A. Såna sms får man ofta när man känner C och heter Anita. Men man vänjer sig aldrig. Man lär sig aldrig tolka dem. Nu börjar spekulationerna. Vågar jag höra av mig när jag kommer hem och hur kommer stämningen på vägen till centrum att se ut. Va det något fel på mitt sms eller har jag gjort något innan kanske? Klurigt.

Min kamera är här nu förresten =D ska hämta den. wiipii

How would you like it to be whacked hard over the head as a 'sport'!?

Norway and Canada have a new kind of tourism. Killing baby seals. They call it a 'sport'..

You want to call this a sport ?

Is he a sportsman?

Why?

You're our only hope !!!

This barbarism shouldnt be possible in our society..

Dont turn your back on us, we are defenseless

I know these images seem painful for you, but we feel the pain. We are being slaughtered and its going on RIGHT NOW...

What gives him the right to kill us? Who is he to decide about life and death?

What kind of sport is this? I didnt harm anyone. I was just swimming around..

Please help me and my friends...

You cant just ignore these images.. Keeping silent and doing nothing makes you guilty...

Please help us

Please dont leave us alone...

STOP THE KILLING OF SEALS

You can make a statement by
reposting this to get as many people as you can
to repost this.
Bring these murderers to the attention
of world leaders.
Thank you!!!!

Please continue spreading and posting this link around.

WE DEPEND ON YOU TO STOP THIS SLAVERY!!!!

Visste inte att det fanns sånt här. Helt sjukt! Men visst, om vissa kan mörda människor... varför skulle det här förvåna.