Den gamla goda (?) tiden,
Igår skulle jag städa mitt rum. Det ser förjävligt ut. Det är mer kläder på golvet än i garderoben haha. Självklart blev jag aldrig klar. Jag hittade nämligen en skrivbok jag köppt för ca 4 månader sen.
Det är en må-bra-skivbok. Jag mådde så himla dåligt då, så jag försökte göra allt för att bli bättre. Jag började läsa Mia Törnbloms bok, Självkänsla nu. Hade hört att den va bra. En av stegen mot en bättre självkänsla var att skriva en Jag-är-bra-bok. Varje kväll skulle man lista något man varit bra på, något man är tacksam över och något man behöver hjälp med. Jag gick och köpte den finaste (och dyraste) skrivbok jag hitta och började skriva. varje kväll satt jag i sängen och listade. Lista efter lista, kväll efter kväll. Det hjälpte inte. Jag blev bara mer deprimerad. Till slut kunde jag inte hitta några fler bra saker och det ända som stod under Hjälp-listan var "hjälp mig bli av med hetsätningen och bulimin". Men hur fan skulle en bok hjälpa mig?! Ne den metoden va inget för mig. Jag la av.
Sen började jag föra som en dagbok i skrivboken. Jag skrev vad jag ville uppnå. Finare kropp, mer vältränad, sluta äta så mycket osv. Varje dag skrev jag ned vad jag vägde, vad jag ätit och vad jag tränat. Det lyckades inte. På två dagar var jag tillbaka till mina gamla vanor.
Efter det hade jag läst att man skulle sätta upp massa mål och bilder på förebilder man hade. Jag skrev ner en massa mål, delmål och slutmål. Klistrade in bilder på Oxana. Jag klarade inte ens delmål 1.
Jag läser igenom skrivboken, mina gamla antekningar och jag tycker så synd om den tjejen som skrivit allt. Jag blr så sorgsen och ledsen för hennes skull. Sen kommer jag på att det var jag. Jag förstår inte hur jag kunde vara så. Varför jag inte sökte hjälp från början. Jag levde i min egen lilla bubbla.
Ur skrivboken:
31 oktober 2008
"Idag vaknade jag till en dag fylld med ångest, som alla dagar. Det var riktigt länge sen, jag kommer inte ens ihåg när det var sist, jag vaknade och tyckte att dagen skulle bli bra. Längtar, längtar tillbaka. Ångest, bara massa ångest."
Det var det sista jag skrev innan jag sökte hjälp hos kuratorn, skolsystern och har i bloggen (som hjälpt enormt). Jag läser det och blir lite ledsen men ändå så glad. Jag blir så glad för att det har gått tre veckor nu där jag varje dag vaknat upp och längtat till dagen. då jag vaknat upp och tyckt att det här ska bli en bra dag. Jag mår så bra nu. Tack till er alla som bidragit. Utan er skulle jag fortfarande sitta med min skrivbok och försöka hitta nya lösningar som ständigt misslyckas.
Jag va och träna igår. De va så härligt! Ja den snygga mannen va där me haha. Men idag tänkte jag pröva på lite dans. det är ett nytt pass här på friskis. ska bli kul =D Mamma kanske också kommer me haha ska bli så kul att se henne träna hehe. Jag kan inte tänka mig en dag utan träning längre. jag är fast!
Men först måste jag städa klart mitt rum, damsuga och plugga lite. Har fyra prov och tre inlämningar.
Ni får ha en underbar dag. Det ska jag ha :D
Kram på er
Anita
Det är en må-bra-skivbok. Jag mådde så himla dåligt då, så jag försökte göra allt för att bli bättre. Jag började läsa Mia Törnbloms bok, Självkänsla nu. Hade hört att den va bra. En av stegen mot en bättre självkänsla var att skriva en Jag-är-bra-bok. Varje kväll skulle man lista något man varit bra på, något man är tacksam över och något man behöver hjälp med. Jag gick och köpte den finaste (och dyraste) skrivbok jag hitta och började skriva. varje kväll satt jag i sängen och listade. Lista efter lista, kväll efter kväll. Det hjälpte inte. Jag blev bara mer deprimerad. Till slut kunde jag inte hitta några fler bra saker och det ända som stod under Hjälp-listan var "hjälp mig bli av med hetsätningen och bulimin". Men hur fan skulle en bok hjälpa mig?! Ne den metoden va inget för mig. Jag la av.
Sen började jag föra som en dagbok i skrivboken. Jag skrev vad jag ville uppnå. Finare kropp, mer vältränad, sluta äta så mycket osv. Varje dag skrev jag ned vad jag vägde, vad jag ätit och vad jag tränat. Det lyckades inte. På två dagar var jag tillbaka till mina gamla vanor.
Efter det hade jag läst att man skulle sätta upp massa mål och bilder på förebilder man hade. Jag skrev ner en massa mål, delmål och slutmål. Klistrade in bilder på Oxana. Jag klarade inte ens delmål 1.
Jag läser igenom skrivboken, mina gamla antekningar och jag tycker så synd om den tjejen som skrivit allt. Jag blr så sorgsen och ledsen för hennes skull. Sen kommer jag på att det var jag. Jag förstår inte hur jag kunde vara så. Varför jag inte sökte hjälp från början. Jag levde i min egen lilla bubbla.
Ur skrivboken:
31 oktober 2008
"Idag vaknade jag till en dag fylld med ångest, som alla dagar. Det var riktigt länge sen, jag kommer inte ens ihåg när det var sist, jag vaknade och tyckte att dagen skulle bli bra. Längtar, längtar tillbaka. Ångest, bara massa ångest."
Det var det sista jag skrev innan jag sökte hjälp hos kuratorn, skolsystern och har i bloggen (som hjälpt enormt). Jag läser det och blir lite ledsen men ändå så glad. Jag blir så glad för att det har gått tre veckor nu där jag varje dag vaknat upp och längtat till dagen. då jag vaknat upp och tyckt att det här ska bli en bra dag. Jag mår så bra nu. Tack till er alla som bidragit. Utan er skulle jag fortfarande sitta med min skrivbok och försöka hitta nya lösningar som ständigt misslyckas.
Jag va och träna igår. De va så härligt! Ja den snygga mannen va där me haha. Men idag tänkte jag pröva på lite dans. det är ett nytt pass här på friskis. ska bli kul =D Mamma kanske också kommer me haha ska bli så kul att se henne träna hehe. Jag kan inte tänka mig en dag utan träning längre. jag är fast!
Men först måste jag städa klart mitt rum, damsuga och plugga lite. Har fyra prov och tre inlämningar.
Ni får ha en underbar dag. Det ska jag ha :D
Kram på er
Anita
Kommentarer
Trackback
