Anitas

Ljusmaximum, gitter                                                      Våglängd & frekvens

dsinӨ=nγ   d=Gitterkonstanten        c=fγ      c=3*10⁸

Ljusminimum                                    Brytningsindex, n

dsinӨ=(n-1/2)γ                                c_x=c_luft/n_x

Gitterkonstanten                                Hookes lag

d=1mm/x   x=antal platser                F=kx k= fjäderkonstant x= förlängning

Өökar à γökar                                                      Energi i fjädern

                                                                                       W= kx²/2

Våghastighet                                                                  Period

V=fγ = γ/T                                                                    T=1/f

Reflektionslagen                                                    Brytning

a_i=a_r                                                                               a₂<a₁ , γ₂<γ₁ , v₂<v₁ , f₂=f₁

Nodlinjer

γ/2=BP-AP          2a: 3γ/2 , 3:a 5γ/2 , 4:e 7γ/2

Idealbilden av killen man vill ha är en jättelång, lagom muskulös, brunett med en snygg solbränna. En jordnära kille med humor och stora ljusbruna ögon. Någon man kan krama och känna sig trygg hos. Någon man kan sitta och prata med i timmar utan att känna av att tiden går. En romantisk kille som går med en på långa promenader.

Men så sitter man där en dag och kan inte ta bort blicken från den mest motsatta killen någonsin. Han sitter där, lika lång som en själv, spinkig, blond och blek. Världens spralligaste, galnaste och barnsligaste person. Han har alltid varit kul att bara skoja med, men så säger han något, gör något som får det att bara klicka i huvudet. Något som får fjärilarna i magen att vakna till liv igen. Han är underbar.

Men det går ju inte. Det kan inte vara så. Han passar inte in. Han passar inte in i den bilden jag tänkt mig. Det kommer bara bli konstigt. Se konstigt ut. Jag kommer vara längre än honom på fester om jag har klackar. Såna konstiga och dumma tankar.

Har ni vart med om den känslan. Att plötsligt händer det, men inte alls som man förväntat sig att det ska vara?! Vad gör man?

kvällstankar.

Till det: Kvällsmusik.

Matthew Perryman Jones- Save You

Iblan hinner tiden ikapp en och allt blir bara stress. Så har de varit de senaste dagarna. Gå iväg till skolan eller biblioteket kl 8.00 och komma hem 20.00. Projektarbeteförberedelser.

Idag var dagen här. Dagen för projektredovisningar. Fyfaaan va kul det va och så bra det blev. Vi hade ett ganska så ointressant ämne, men lyckades få publiken att fastna för ämnet ändå. Tuberkulos. Vi va tre i gruppen, O, Molle och Jag.

Har ni sett The Docktors på 4an? Det var vår insperation. Molle va brogramledare, jag var läkare från smittskyddsinstitutet och O var barteriolog. Programmet började som alla andra program på tv med musik och bilder (vad det nu heter?!) och fortsatte med en blandning av fakta och tittarfrågor. Vårt program hette Fråga Doktorerna. Under programmets gång fick vi in massa samtal och mail (alla förinspelade, som spelades upp) som vi svarade på. Så de hela vart en blandning av fakta, humor och självdistans. Riktigt kul. Pappa va där. Pappa är riktigt stolt nu. Har går runt och skryter om sin "doktor" till dotter.

Låten vi använde till introt (?), vi hade klippt och använde bara refrängen som spelades två gånger:
Thompson Twins- Doctor Doctor

Den sätter sig i huvudet eller hur?! Doctor doctor, can't you see I'm.....lalalala

Det gick bra idag. Inga taskiga kommentarer i kyrkan. Sen vart det besök hos mormor. Bästa mormor!!

En sak jag tänkt på mycket är ordet kompromissa. Det finns inte längre. Inte här där jag håller hus iaf. Om någon inte får som de vill.. ja då tar de det så hårt... Då har de "svalt sin stolthet" eller blivit "kränkta". Vad är det med er människor?! Ibland får man som man vill, men ibland måste ju andra också få som de vill. Bara för att du gick me på att gå till ett fik som din kompis ville gå till och inte du, ja då betyder det inte att du svalt din stolthet. Det kallas att kompromissa!! Kompromissa, glöm inte det ordet. Det finns! Kom igen nu, allt ska väl inte ses från den värsta möjliga vinkeln. Inte konstigt att vänner blir ovänner över ingenting.

Ähh.. nu är jag trött. ovanligt trött. orkar inte reflektera över det där. Även om det är värt en tanke.

Idag skulle Alexander Schulman signera ett gäng böcker, 1386 st för att vara exakt. En av dem ska hem till mig. Har väntat på att den ska komma ut sen han skrev i sin blogg att han börjat skriva på den. Inte för att jag är besatt av just Alex. Men fyfaan vad han skriver bra!! Den mannen kan använda orden rätt!

Nu ska jag lyssna på Pete Murray - Smile (hittade ingen bättre version tyvärr)  och  sova gott :)

Kram

Vi har många traditioner. Idag är det palmsöndag. På palmsöndag går vi till kyrkan. Alla är finklädda. Barn har stora ljus som de knappt kan hålla i själva. Ljusen är dekorerade med blommor, rosetter... ja allt möjligt. I slutet av gudstjänsten tänds alla ljus och man går på led runt kyrkan. Det ska väl representera Jesus färd in i Jerusalem?

Jag brukar tycka om det här dagarna. Alla samlas och man träffar på vänner och släckt man inte träffat på länge. Men idag är det inte riktigt samma känsla. Jag vill inte gå. Jag orkar inte klä upp mig och gå dit. Jag kommer inte känna mig fin och alla kommer titta på mig och tänka att jag gått upp i vikt så som min mamma och mostrar. Jag vill inte.

Det är det värsta med de här dagarna. Att människor kommer fram och ska berätta allt de tycker och tänker. "Va stor du har blivit Anita, men du har blivit tjockare också". "Va fin du är Anita, men du har gått upp i vikt ser jag".  Jag orkar inte, jag vill inte. Jag vill inte synas, jag vill inte bli sedd.

Det är synd att det ska behöva vara såhär. Att människor vänder det fina tillfället att fira något till ett tillfälle att tävla om vem som har finast kläder, finast ljus och finast... allt. Det är synd.

Men jag är glad idag iaf. För min sis fyller år så klart!!! och så fick jag en superfin teckning av Sunshine (en kille från skolan i Estland). Han hade gjort en seriefigur av mig :D Jag skulle få den dagen vi åkte, men han glömde den hemma. Så jag fick den mejlad. Supergulligt! Tack sunshine!


Liknar det mig? Jag tycker han är superduktig! :D

Nu ska jag städa och ha lite ångest över vad jag ska ha på mig till kyrkan.

Puss på ER,
Anita

Jag har blivit utmanad av min söta sis, Sari. Jag svarar självklart :D

Vilken mat äter du ofta?
Mörkt bröd. Älskar mörkt bröd, riktigt mörkt med frön.

När du är på kalas, är du den personen som sitter, eller hjälper du till med att duka av?
Hjälper alltid till. Det finns en anledning till varför jag kallas Mamma-mö. (mö står för mellanöstern, lång historia) :P

Var sitter du helst när du bloggar?
I min säng. Min stora härliga säng. Love it!!

Köper du triss-lotter?
Nae, aldrig. Har lärt mig att det inte lönar sig. Min tur har försvunnit.

Vilken stad eller land har varit din bästa semester?
Spanien, helt klart! Semester med familjen när jag va ca 12år. Bästa!

Ni som vill ta till er utmaningen, gör det! :D

Kram på Er,

Anita

Igår var jag så trött på de jag skrev om innan, så jag va tvungen o ventilera lite snabbt. Mamma blev mitt offer. Hon förstod. Hon höll med mig.

Men nu är det så att en av tjejerna fyller år snart, om några dar. En av tjejerna som jaa... är mycket lik den andra. Mamma tycker inte att jag ska med ut. Hon låter mig inte gå med ut. Jag vill inte med. Vi får se.

Men, det va inte det jag ville ha sagt. Det jag ville skriva om va något roligare. FÖDELSEDAGAR!!! wii. Jag tycker inte det är själva dagen som är kul, utan att man påminns om de år man levt. De tidigare dagarna då man va liten. Då det man ville ha på födelsedagen va dockor och massa godis. Då man va ung och sprang runt och lekte prinsessa. Älskar de dagarna. Så på födelsedagar tycker jag man ska minnas och fira de gångna åren. Jag saknar de åren. Då man va liten och satt i sandlådan. Ingenting kunde påverka en. Allt va sååå bra! Men då spramg man runt i mammas skor och önskade och bad om att bli vuxen. Alla talade om för en att man borde njuta av barndomen, för man kommer att längta tillbaka. Men nej, man vill bli vuxen. Och nu 13 år senare sitter man och önskar man vore 5 år igen. Men varje ålder har väl sin skönhet. och istället för att sitta här och önska att jag vore 5 år så borde jag njuta av att vara 18, för annars kommer jag sitta där när jag är 40 och längta tillbaka till just denna dag.

Konstiga tankar.