Det är ingen annans fel,
Äntligen hemma. Har inte varit hemma på hela dagen.
Först va de skola och sen va det så fint väder så vi vandrade vidare till ett fik, mina vänner o jag. Pratade ut lite. Jag sa inte så mycket, som vanligt.
Men det va så skönt att komma ut, så ingen av oss ville hem. Vi vandrade vidare till donken. Från ingenstans valde jag att berätta om mitt problem. Chockade vart dem. Riktigt chockade. Två började gråta och en tappade hakan. Jag vill inte att någon ska gråta för mig. Men nu vet jag att de bryr sig. Det var skönt. Jag sa att jag mådde bra nu. Det gör jag. bättre iaf.
Jag berättade om mina mörka dagar hemma och jag förklarade varför jag inte alltid velat gå med ut. Jag berättade att jag kände mig obekväm i mig själv, nästa äcklad ibland. Jag förklarade att jag saknade mitt gamla jag och att jag saknade att bara få skratta helhjärtat igen. Att jag saknat att vara den alltid flummigaste och gladaste. Klassens clown. De lyssnade och tog in. De förstod.
Sen förklarade de att de kände sig som dåliga vänner. Dåliga vänner för att de inte märkt något. Dåliga vänner för att de lagt lite små taskiga kommentarer om andra med ätstörningar, utan att veta att jag led av en. Det är inte deras fel. De kunde inte ha vetat. Det sa jag. Jag är för bra på att dölja saker. De kunde omöjligt ha vetat.
Det känns bra nu. Jag vill kämpa vidare nu.
God natt
Först va de skola och sen va det så fint väder så vi vandrade vidare till ett fik, mina vänner o jag. Pratade ut lite. Jag sa inte så mycket, som vanligt.
Men det va så skönt att komma ut, så ingen av oss ville hem. Vi vandrade vidare till donken. Från ingenstans valde jag att berätta om mitt problem. Chockade vart dem. Riktigt chockade. Två började gråta och en tappade hakan. Jag vill inte att någon ska gråta för mig. Men nu vet jag att de bryr sig. Det var skönt. Jag sa att jag mådde bra nu. Det gör jag. bättre iaf.
Jag berättade om mina mörka dagar hemma och jag förklarade varför jag inte alltid velat gå med ut. Jag berättade att jag kände mig obekväm i mig själv, nästa äcklad ibland. Jag förklarade att jag saknade mitt gamla jag och att jag saknade att bara få skratta helhjärtat igen. Att jag saknat att vara den alltid flummigaste och gladaste. Klassens clown. De lyssnade och tog in. De förstod.
Sen förklarade de att de kände sig som dåliga vänner. Dåliga vänner för att de inte märkt något. Dåliga vänner för att de lagt lite små taskiga kommentarer om andra med ätstörningar, utan att veta att jag led av en. Det är inte deras fel. De kunde inte ha vetat. Det sa jag. Jag är för bra på att dölja saker. De kunde omöjligt ha vetat.
Det känns bra nu. Jag vill kämpa vidare nu.
God natt
Kommentarer
Postat av: Sari
Hej min sötunge!! :)
Du ska veta att jag är glad över att du vågade berätta för vännerna. Det är enda sättet att ge dem chansen att förstå o jag hoppas att dem kan finnas där för dig, för jag är säker på att du finns där för dem :)
Åh, jag blev så glad för messen i fredags, det värmde xa mycket, en sån där dag med många funderingar åt alla olika håll hehe..
Du, jag ringer dig i veckan då, men vet du vad.. jag e jättenervös, men det struntar jag i, för jag ska prata med min underbara sis!!!!
Ha en fin söndag o många kramar sötnos! :)
Trackback
