Anitas

Såhär ser mina helger ut nu den senaste tiden:
Vaknar vid 10.00
Sitter själv i ett rum vid tvn eller datorn
Pratar inte med någon och svarar kort när de frågar något
säger att jag är upptagen om vänner ringer
sover vid 21.30

Jag orkar inte mer än så, jag låter inte mig själv orka mer än så. Jag går runt som en jävla zombie och det plågar mina föräldrar. Jag ser det i deras ögon, hur de lider med mig även om de inte vet vad som är problemet. eller nej... jag tror nästan att de lider mer än vad jag gör ibland. Men jag kan inte förklara för dem. jag kan inte berätta hur jag känner för dem. jag kan inte göra dem besvikna även om jag vet att de pinar dem mer att inte veta sanningen. men jag kan bara inte. De skulle förstå, de skulle hjälpa mig, det vet jag. men varje gång jag öppnar munnen för att säga något blir jag helt stum. Hur gör man? Hur förklarar man för sina föräldrar att deras (i deras ögon perfekta) dotter kämpar med bulimi? Jag kan bara inte.. Jag är för svag, för feg.

Anita

Jag är omgiven av hur många underbara människor som helst. Jag har vänner, familj och andra bekanta men ändå känner jag mig så ensam ibland. som om det är något som saknas. ett tomt hål. Jag kan sitta på släktträffar och alla pratar med mig men ändå känner jag mig så ensam. Vara med vänner, gå ut o festa men endå finns ensamheten. vad är det? hur kan jag få den att försvinna? Brukar ni känna så? Jag kan vara hur glad som helst, men det finns fortfarande där. den obehagliga känslan. det går inte riktigt att beskriva...

Anita

Gomorgon =) Eller de flesta av er sover väl fortfarande. Någon vaken? Här kommer lite info om tjejzonen...

När jag mådde som sämst gick jag till skolkuratorn. Hon hänvisade mig till tjejzonen. Jag hade ingen aning om vad det var först och jag önskar att jag visste att det fanns tidigare...

Tjejzonen är en plats där tjejer kan söka hjälp och träffa nya människor. Man kan tillexempel:

- Få en mentor
- Träffa en storasyster
- Gå på stödsamtal
- Få plugghjälp
- Chatta med volontärer på öppen linje (msn)
- Skicka in dikter och krönikor
- Få hjälp med ätstörningar
... och lite till.

Läs mer på www.Tjejzonen.se

Jag tycker det är en jättebra sida. Det finns något för alla och man är alltid välkommen. Är man över 20 kan man också bli volontär. Kika in där =)
Jag hade en mentor förra året. Det var något skolexperiment. Om det gick bra skulle de börja erbjuda eleverna mentorer. Min mentor var en lite äldre man som var jätte framgångsrik och supertrevlig. Men man kunde inte prata med honom om allt. Därför är det bra o söka mentor på tjejzonen.  Där är det tjejer som har varit i samma situation som en själv. de förstår vad man gått igenom. Är det inte helt fantastiskt att de ställer upp?

Nu väntar frukost. Ha de såå bra =)

Kramar
Anita

Vissa dagar känner man bara lycka. Man vill hoppa upp och ned och dansa runt hela huset. Idag är en sån dag. Ja ni ser  hur humöret kan svänga från dag till dag. Ena dagen hetsäter man och då vill man bara försvinna (igår) och dagar som idag känner man bara ren lycka. Kunde inte ha klarat dagen såhär bra utan er, alla besökare och speciellt kommentarerna. Att veta att det finna någon som bryr sig och kan till och med ta sig tiden att skriva en stöttande kommentar gör att man inte ger upp, man fortsätter att kämpa. Tusen tack!
Hur va er dag?


Haha, känner mig lite så =)

Kramar
Anita

Förra veckan kom det två representanter (Elias & Sandra kan vi kalla dem) från AA (Anonyma Alkoholister) till vår klass för att berätta lite om sig själva. De båda var nyktra alkoholister. Så starkt av dem!

Elias berättade om sitt liv och hur han hamnade i sen situationen han gjorde. Han var adopterad och hade hela sitt liv känt sig utanför, som om han inte passade in. Men så hittade han fotbollen. Han tränade 5 gånger i veckan och till slut nådde han toppen. Under den perioden hade han prövat att dricka på en fritidsgård. Han blev berusad och helt plötsligt verkade allting vara såååå bra. Han vågade prata med andra och kände sig som en i gänget. Den känslan glömde han aldrig. Väl uppe på toppen av sin fotbollskarriär sabbade han den genom att börja röka. Han blev kickad ur laget, vilket för honom var en lättnad. Han hittade en ny hobby som fyllde tomrummet, musik. Han åkte till USA och spelade i ett framgångsrikt rockband. Under tiden drack han konstant och utvecklade ett beroende. När alkoholen slutade att ta (kroppen utvecklar en sorts immunitet) började han med droger. Tillslut blev han kickad från bandet och begav sig hem till Sverige igen. Här började han med Heroin... Flera gånger åkte han in på sjukhus och varje gång han vaknade upp önskade han att han inte gjort det. En fredag tog han en överdos och vaknade inte upp förs än på söndagen. Då bestämde han sig för att söka hjälp. Han gick på ett AA-möte. Det var 3 år sedan. Han har varit nykter sedan dess. (stort grattis till honom!)

När Elias stod framför oss och berättade om sin historia såg han så otroligt stark ut. Han hade kommit så långt. respekt till honom (och till Sandra så klart).

Sandra berättade lite om AA..

AA, Anonyma Alkoholister är en gemenskap, av män och kvinnor, som delar sina erfarenheter, sina förhoppningar och sin styrka med varandra för att söka lösa stii gemensamma problem och hjälpa andra att tillfriskna från sitt problem, Alkoholism. Det enda villkoret för medlemskap i AA är en önskan att sluta dricka.
Mer information hittar ni på AAs hemsida: www.aa.se
Där kan man hitta nummer till en telejour och tala med nyktra alkoholister.

Känner ni någon som dricker för mycket? Tipsa om AA. Det kan vara riktigt jobbigt att konfrontera någon, men det kan rädda livet på personen. Lycka till =)

God morgon =)
Vill bara börja med att tacka för kommentarerna. Det värmer så otroligt mycket. Ni har gjort min dag!! Tusen tack! Vaknade upp idag och ville inte gå upp ur sängen. Låg där i två timmar innan jag bestämde mig för att gå upp. Det skulle inte bli en bra dag det här. Men nu... nu är allting bra känns det som. Det kommer bli en bra dag, det är en bra dag. Tack! Ni är bäst!

Pussar&Kramar
Anita

God morgon. Ny dag, nya möjligheter =)
Här kommer lite information om ätstörningen hetsätning...

Hetsätning är ett tvång att äta stora mängder mat. Tvånget kommer ofta i en  attack, men det händer också att man äter nästan utan uppehåll i en eller flera dagar (varje dag i mitt fall). Man känner stor ångest efter och försöker vanligen göra sig av med det man ätit efter själva hetsätningen.

Man kräks ofta upp det man ätit eller så använder man även stora doser laxermedel för att snabbt tömma tarmen. Om man inte kan göra sig av med maten direkt, försöker man istället fasta för att i efterhand kompensera för hetsätningen. Det är också vanligt att man motionerar kraftigt för att göra av med maten.

Det är omöjligt att motstå tvånget att hetsäta, även om man försöker och hur stark man än är. Självförtroendet sjunker och det är vanligt med depressionsperioder och självmordstankar efter det ständiga misslyckandet.

Hetsätningen sker ofta i avgränsade episoder, som man brukar kalla för hetsätningsattacker. Ibland kan hetsätningsattacken komma plötsligt, utan förvarning eller utlösande orsak. Men det är vanligare att hetsätningen är mer eller mindre planerad. Ofta känner man på sig att en hetsätningsattack är på väg.
Källa: www.lilly.se

Kanske ngt man ska läsa?!

Så som i texten ovan såg  min vardag ut. Hetsåt varje dag, kräktes ibland, tog laxeringsmedel och sportade som en galning. Jag har  falligt tillbaka någon gång men det är så mycket bättre nu. Har klarat en hel vecka utan att hetsäta. Bästa veckan på två år! Våga ta hjälp ni med, vad det än gäller. Grunden till mitt hetsätande berodde på massor med stress och press utifrån. Det jag lärt mig nu är att det är okej att misslyckas ibland. Man behöver inte alltid vara bäst och på topp.
Fler info-inlägg om annat kommer.

Ha det Bäst! =) (glöm inte att ni kan maila, [email protected])
Kramar
Anita