Anitas

Sitter och tänker på imorgon. Vissa helger har man ingenting att göra. Andra så är det helt fullt!!
Imorgon ska jag göra högskoleprovet, från 8.20 till 16.00. Sen ska jag hem och fixa mig inför förfest hos molle, och ta mig till liljeholmen. Sen är det studentskiva som gäller.

På söndag är vi bortbjudna på lunch.sen måste jag göra klart mitt projektbarbete. ussh ja kommer dööö haha
Men de hör väl till den här tiden:)

ska vila lite nu

Kraaam
Anita

Vår mentor vill se allt vi gjort på projektarbetet imorgon. Min grupp hade inte gjort så mycket. Så nu har jag suttit och skrivit sen 15.00. 8 sidor har jag fått till. Det är en bra början. Hoppas de andra fått till lite me. Nej, tuberkulos är inte så kul.

Fick inte hämta ut min studentmösssa idag heller, Nä nu blir jag otålig!
Men jag hämtade ut mitt paket från H&M :D Öppnade det lite snabbt och slängde in det i skåpet, så inget är prövat än.
Men det här va det iaf:
Mönstrad klänning

Väska

Skoooooor

De ligger kvar i skolan nu, men imorgon ska allt prövas. Har fått hem en till avi. Ingen aning om vad det kan vara. Kanske inbjudningskort till studenten. Vi skulle få nya.

Imorgon är det Freeeeeeedaaag!!!! Jaaaaaaaaaa!

Kram på er
Anita

Anita, varför dras alla bögaktiga killar till dig?
Hahaha ja du lilla D, de ska jag förklara för dig. Killar som vågar vara snälla och visar ödmjukhet kallar ni som försker leka tuffa för bögaktiga. Så jag har tur som får de killarna, för de är de BÄSTA! :D

Nu är jag hemma och lyssnar på en underbar låt:

Pete Murray - So beautiful

Yonderboi - People Always Talk About the Weather

Här är det fullt ös. Inte en lugn minut.

Igår vaknade jag tidigt och invigde min cykel. Det blev en tur till friskis&svettis. På väg hem cyklade jag förbi centrum. Det var arabiska morsdag, så jag köpte blommor och choklad till mamma.

Jag tror det var första gången jag sa till henne att jag älskade henne. Det gör jag, och har alltid gjort. Men att viska känslor är inte min grej riktigt.

Snart in i duschen och sen åkte vi iväg till stan för att fira mamma. Vi åt på någon restaurang på Odenplan. Gott :)

Efter det, en till tripp till centrum. Vi köpte tårta och åkte vidare till mormor. Där va alla samlade (mostrar, morror + familj). Mormor hade gjort mat och hur många sakelser som helst. Men jag var så mätt att jag inte åt något. Ingenting. Jag ville, men hade ingen lust. Första gången på länge som jag har den känslan. Att jag inte behöver äta något bara för att det finns. Grattis till mig :)

Kom hem och va helt slut. Hej sängen.

Idag har jag städat. Mitt rum har aldrig varit så stökigt förr. Och tro mig, mitt rum har varit STÖKIGT!!

Snart ska jag rulla iväg på min cykel till friskis. Ett spinningpass väntar :) wii.

Kram på er alla söta,
Anita

Va så trött igår att jag gick och la mig vid 19.00. Meningen va att jag skulle upp 21.00 för att se på Gray's och Dirty sexy money och sen läsa igenom filosofin igen, har prov idag. Väckarklockan ringde 21.00, jag gick upp ur sängen, tände ljuset, släckte ljuset, gick och la mig igen. Haha vaknade idag kl 07.30.

Imorse sken solen och jag vart så glad. Men vart är den nu? Hallååå? Kom tillbaka! :D

Måste springa iväg till skolan snart och ändå sitter jag kvar i mina pyjamas. Segis haha. Nä nu ska jag upp och hoppa.

Ha de braa :D

Kramar
Anita

ååh va härligt väder det är! Solen skiner och alla blir så glada, speciellt jag. Det är något speciellt med att vakna upp till fåglarnas kvitter och solens starka sken. Allt blir så bra efter det. Jag har inte sätt en enda sur min idag. Härligt!!

Vet att det inte är sommar än. Men så känner jag mig, som glada pippi på sommaren :D

Men igår kom jag på att det inte är så farligt med mörka dagar (vädret). På vägen hem igår efter ett underbart spinningpass hade jag bra musik och trallade hem. Ni vet lyckokänslan efter träning. Det var mörkt och kyligt. Ussh, tänkte jag. Men så kollade jag upp och möttes av flera lysande stjärnor. Det var så mysigt och så vackert. Jag blev glad.

Men ljusa dagar är det absolut ingen fel på. De kan få stanna. En långt tid till :D

Nu ska det läsas filosofi. Mycket mycket intressant.

Kram på Er!
Anita

Kom hem från plugget och trodde det skulle bli en vanlig dag. Plugg och mer plugg.

MEN! Som så många andra dagar så gjorde min sis mig såå glad.
Kom hem och möttes av det här:


Ett supergulligt kort, med världens finaste text och ansiktsmask. Såå himla gulligt.

Det finns inte många som henne, Sari. Så omtänksam och snäll och mycket mycket mer. Hon finns alltid där för mig och stöttar mig. Även de värsta dagarna då jag mår skit. Underbar människa, underbar! :D

Nu skiner solen här me, super!

Jag kände mig så äcklig igår. Så smutsig. Gick in i duschen, tog med skrubben och skrubbade som jag aldrig skrubbat förr. Det blev intebättre.

Jag gick inte på min första lektion idag. Ville inte, kände inte för det bara. Men den andra och sista var psykologi. Den brukar jag längta till, så på den gick jag så klart. Vi hade ett prov i början av lektionen (den är 2,5 timmar lång). Det gick bra :) Jag mår bättre.

På lektionen fick vi se på bilder. Bilder av bläck. Sen skulle vi berätta vad vi såg. En psykodynamik övning. Genom sina syner kan man ta reda på om man har olika psykiska sjukdomar. På en bild såg jag Elvis. Min vän Molle, skrattade ihjäl sig. Kollade på mig och sa: "Nu vet jag vad du lider av. Du är rädd för att dö av hetsätning". Han skojade självklart. Han har ju ingen aning om att det är så. Men att han kunde ha så rätt. Inte att jag är rädd för att dö av hetsätning, men att just jag och hetsätning nämndes i samma mening av någon som inte har någon aning alls. Det va lite läskigt. Elvis hade tydligen ätit ihjäl sig. Hade ingen aning.

Idag blir det mer plugg. Filosofi.

Kram
Anita

Åhh!!! Jag är så himla frustrerad nu! vet inte varför. det är som om jag ska börja gråta när som helst. bara sådär. Dålig period, mycket dålig. Sen fredags iaf. vet inte vad jag ska göra. det känns som om jag börjar gå tillbaka till den tiden jag satt ensam i mörkret och tyckte synd om mig själv. Jag hatar det här. fan vad jag hatar det. Jag kan inte ens förklara hur jag känner. Jag vill bara ställa mig upp hoppa, skrika och bara ramla ner och somna i några månader. jag vill bara lägga av nu. bara försvinna en stund. jag visste att det skulle bli såhär idag. vill bara skrika!!! känner mig så äcklad. smutsig. men hur många gånger jag än trvättar händerna, borstar tänderna, duschar. det går inte. jag känner mig inte ren ändå. uuususshhh!!!

Primära behov: nödvändiga för överlevnad, t.ex. mat, sömn och sex.

Sekundära behov: nödvändiga för att må bra, går att leva utan.

Abraham H. Marslow (1908-1270)

Behovstrappan:

•-          Behoven hänger ihop.

•-          Man måste bli delvis tillfredsställd på ett lägre "trappsteg" för att vara redo för ett högre nästa steg.

Trappan:

1. Fysiologiska behov, de primära (mat, sex och sömn)

2. Trygghet, skydd och säkerhet

3. Kontakt, kärlek och förälskelse, vänskap och gemenskap

4. Uppskattning, respekt och uppskattning från andra , självrespekt

5. Självbestämmande, styra sitt liv och sina aktiviteter

6. Meningsfull aktivitet, syssla med det man tycker är meningsfullt

7. Självförverkligande: utnyttja sina inneboende möjligheter

Läser anteckningarna om och om igen. Tänker på mitt liv. Drar kopplingar, slutsatser. Planerar förändringar.

Så ser min dag ut idag. Massa tänkande.

Vad gör ni söta?

Tillbaka till boken nu.
Kramar
Anita

Alltid när jag är ute ska mamma och pappa ringa 1000 samtal och undra vart jag är. De ska alltid hämta mig om det blir sent och varna mig 50000 gånger innan jag går ut. Vissa kvällar får jag inte ens gå ut och när jag väl går ut sitter de och väntar tills jag kommit hem, även om det är 5 på morgonen. De sitter och väntar vid fönstret.

Jag brukade tycka att de va så himla jobbiga!! Jag tyckte de va löjliga och trodde inte att de litade på mig. Det störde mig så mycket. Jag kände mig så liten och omogen.

Men nu sitter jag här och väntar på min lillebror. Han är hemma hos någon i sitt lag och ser på film. Jag kan inte sova. Även om jag vet vilka han är med och även om han är 15år. Jag sitter vid fönstret med mobilen i handen och har redan ringt honom tre gånger på 5min. Han har inte svarat så jag skickade iväg några sms med. Jag sitter vid fönstret och väntar på att han ska komma hem. Jag kommer inte röra mig härifrån tills han är innanför vår dörr. Jag känner lite oro.

Så nu vet jag hur föräldrarna känner varje gång jag är ute sena kvällar. Nu förstår jag vad de menar när de säger att de litar på mig, men det är de andra de inte litar på. Nu förstår jag deras oro.

När jag var yngre lovade jag mig själv att om jag fick barn skulle de få vara mer fria. Men planerna är ändrade. Sorry kids, ni kommer få leva med samma pain. Men ni kommer också förstå en dag.

Sist jag var hos skolsköterskan fick hon mig att lova att berätta om ätstörningen för mamma. Men jag vill inte berätta för henne. Hon skulle inte förstå och så har inte jag den kontakten med min mamma. Jag kan inte bara berätta saker för henne. Vi pratar inte, inte om känslor och problem och sånt iaf. Men skolsköterskan ville att jag skulle berätta. Jag sa att jag berättat för mamma, jag ljög.

Jag trodde allt var lugnt nu. Jag blev bättre, mamma visste inget och skolsköterskan trodde mamma visste. Men så fick jag hem brev. Hon ville ha ett möte med mig och mamma för att kolla upp hur det går och så. Jaha.. hur ska det här gå da? Mamma vet ju inget.

Så, jag ljög igen. Jag sa att mamma inte kunde komma för att en släkting gått bort och att hon inte mådde så bra.

Fyfan vilka skuldkänslor jag har nu. Ljuga? ne det trodde jag inte jag skulle göra. Speciellt när det är för mitt eget  bästa som skolsköterskan gör det. Ussh!

Men jag känner verkligen att jag inte vill berätta för mamma. Hon överreagerar på allt jag säger. Jag kan inte berätta något för henne. Jättetråkigt. Jag önskar det vore annorlunda, men nu är det som det är. Jag kan bara inte. Det går inte. Dessutom tycker jag att jag har klarat mig ganska bra själv och med hjälp av andra underbara människor :)

Men här tänker jag inte ljuga. Så nu vet ni...

Vilken seg dag. Så seg att jag somnade en stund vid 4 tiden. En så himla seg dag, men så underbar. Helt stressfri. Jag har bara...varit.

Jag behöver fler dagar som den här. Många behöver fler dagar som den här.

Imorgon blir det en mycket tidig morgon. Klockan 06.40 måste jag öppna ögonen och hoppa upp ur sängen. Vi ska till Stockholms universitet, för att labba. Ja, vi ska slösa en hel skoldag för att göra en labb. En labb som vi lika gärna kunnat göra på en timma i skolan. Men nej... vi måste ju utnyttja våra kontakter. Visa att vi känner rätt folk. Allt annat spelar ingen roll. Förlåt, men fyfan vad onödigt! Vi har missat tillräckligt med lektioner. Det börjar ju kännas som om tiden för att ta igen allt börjar ta slut. Men nej... vi ska utnyttja våra kontakter. Punkt slut!

Nu börjar alla skivor me. Studentskivor. Först ut är den internationella klassen, SMIN, redan den 28 mars. Snart. Temat är Oj, jag kom visst fel. Riktigt kul kan det bli, att se vad alla hittar på. Vi tänkte vara tjuvar. Men om det håller... nja, vi får se. Några förslag?

Sju timmar och några minuter kvar till uppstigning. Bäst att jag sover nu.

God natt
Kramar
Anita

Utseendet säger mycket om en person. Man får ju ofta första intrycket via till exempel klädstil, hållning osv. Då får man en viss uppfattning om personen. En viss bild om hur den personen kommer att vara.

Men sen när personen säger något förändrar oftast denna bild. Inte på grund av vad han eller hon säger, utan på grund av deras röst. Så känner jag iaf. Att rösten och sättet att prata på gör en stor skillnad.

Jag blir ofta överraskad när jag hör personer som jag sätt mycket men aldrig hört prata. Man föreställer sig en helt annan röst, en röst som passar till den image man har gett personen. Men sen visar det sig låta helt annorlunda och då förändrar imagen. konstigt? Ja vet.

Mina konstiga vardagstankar bara :)

Jag är det första barnbarnet som tar studenten, så mina päron och släkten har gjort det till en mycket stor grej det här. Det är som om jag ska gifta mig. Tror till och med att det här är viktigare för dem.

Igår kommer mamma och ber mig ge henne en bild på mig. En bild där jag ska se glad ut och vara fixad. Jag plockar fram första bästa bild. Sen kommer hon med datorn: Vad tycker du om de här? Det var inbjudningskort till min studentfest, med bilden, en bestämd adress och tid. Vaah? När hann de med det här?

De har tydligen planerat i månader nu. Lokalen är hyrd sen förra året och cateringfirman är bestämd. Det ska bli libanesiskt. Menyn är bestämd med. Jag hade ingen aning! Mamma har till och med beställt studentservetter med mitt namn på och datum för studenten. De har legat här hemma i veckor nu och jag har inte haft en aning.
Stora heliumballonger är på väg hem och pyntad choklad är beställd. Till och med grannarna är inblandade i det hela. Alla har tagit på sig något. Vart har jag varit? Har de haft typ hemliga möten? haha

Det är som om hela släkten ska ta studenten och inte jag. Men jag tycker de är sååå gulliga! Är så himla tacksam för att jag har dem och att de bryr sig så mycket. Även om det kan bli lite jobbigt när de hela tiden ska försöka bestämma min framtid med och vad jag ska plugga och så. Men de menar bara väl, det vet jag. Puss på er!



Den bilden blev det. Hade jag vetat att det skulle tryckas upp på 50 kort skulle jag valt en lite mer... diskret. Haha

Anita

En sak jag hatar med att vara tjej är att vi tjejer är så himla komplicerade! De tjejer jag umgås med iaf.

Som jag har klagat över en hel del så har jag väldigt barnsliga och omogna "vänner". Tjejer som ska snacka skit om allt och alla och ta allt alla säger på värsta möjliga sätt.

Men jag har lärt mig. Jag håller mig undan och är väldigt objektiv när det skitsnackas och jag tänker mig väldigt noga för innan jag öppnar munnen. Riktigt jobbig är det. Att inte kunna säga något utan att tänka på det i 10 minuter först, så att det inte missuppfattas.

Men hur hårt man än försöker kommer man inte undan. Nu är en vän sur på mig (högstadiebeteende) för att jag tydligen gav henne en "ful blick" innan vi åkte. Så som jag minns så väntade jag på henne tills hennes lektion var slut för att få säga hej då. När hon kommer ut går hon bara förbi mig. Nu får jag veta varför, jo för att hon tyckte jag kollat konstigt på henne innan lektionen. Vaaah? Inte ens jag själv hänger med. Så om ni inte förstår så är det inte så konstigt. hahaha

Har tröttnat riktigt mycket på det här nu. Jag har alltid varit trött på det. Men nu... nu är det bara föööör mycket. Vi är 18år, ska fylla 19! Vi är vuxna! Nu glömmer vi det! Jag orkar inte.

Annars har det varit bra. Hade bara en lektion idag, 50min. Så nu är jag hemma igen :) Skönt! Måste få vila. Spenderade dagen igår framför datorn. Skickade bilder till alla. Tog mig fyra timmar och jag är fortfarande inte klar. Blää. haha

Hoppas ni får en bra dag.

Kraam på er!
Anita

Dag två (onsdag) gick vi på mer sightseeing, körde en riktigt rolig lek (photo hunting) och så var det spa på kvällen och fika så klart. På spaet var vi själva, så jag min vän O och Molle (de tre musketörerna) flippade totalt. En riktigt söt och rolig kille (sunshine som jag kallade honom)i deras klass är mycket duktig på att sjunga. Så vi bestämde oss för att bilda en grupp. haha. Han sjöng och vi la till lite gosspel här och där. The tree Rootsis and Sass kallade vi oss.

Rootsi (eller hur det nu stavas) betyder Sverige på Estniska. Så hela resan gick vi runt och sa: We are the rootsis. Med en mörk röst och en mafia look.

Torsdagen var det ännu mer sightseeing. Besök på brödfabrik, båtfabrik, och någon sorts elfabrik. Besök på slottet, som var dödande tråkigt och en fin middag som följdes av en stor hemmafest och en hel del fylla. Jag och Molle spelade föräldrar rollen. Sprang runt och skällde ut folk och såg till att de överfulla inte gjorde sig illa. Konstigt nog är det alltid jag som leker mamma på såna fester. hehe.


                          Anita likes

Fredag va vi tvungna att vakna kl 5!!! Jag fick ingen sömn den kvällen. Va ju tvungen att vakta fullisarna. Spya kan kväva sovande människor ju. Buss mot färjan till Tallinn kl 6.30. Sightseeing i Tallinn och 7 timmars fritid. Då vi var så trötta spenderades den mesta tiden av fritiden halvsovande på McDonalds. 17.00 var det påstigning på färjan hem till Sverige.

En sak som jag måste få skriva är att jag fick hålla ett tacktal .Helt oförberett. På engelska. Jag känner mig stolt :)

Vi sov de första timmarna på båten för att gå upp senare och flippa lite på pubben där. Jag tog mamma rollen.

Annars tyckte jag att det var sjukt kallt där. Vi gick runt med tre lager kläder under ytterkläderna och ändå va jag och O inlindade i filtar hela tiden. Ja vi såg ju riktigt roliga ut kan jag säga.



            Anita med sin nya best friend, filten.

Dessutom så var vi nästan de ända svartskallarna där. Så alla stirrade på oss. Tjejer stirrade och killar raggade. haha. Vi kände oss så iakttagna hela tiden. Men vi hade kul. För We are the Rooooooootsis!!! Haha.

Vi bestämde att träffas igen. De ska till oss och vi ska till dem. Vi får ju se om vi lyckas hålla kontakten. Hoppas. De va riktigt trevliga människor. Speciellt min Sunshine :P

Har jag missat något här i Sverige? Förutom alla tvprogram som jag ska se på repris imorgon då...

Ha det så bra nu och let the roootsi sleep.

Kramar
Anita

Nokia 5800 XpressMusic


Vilken bortskämmd snorunge!

Tack babii :)