Sanningen,
Jag vaknade imorse och tänkte att det här skulle bli en bra dag. Kollade klockan på mobilen. Den visade 08.07. Tidigt tänkte jag, men gick upp iaf. Jag vände mig om och möttes av den stora spegeln på garderoben. För första gången på länge stod jag länge framför spegeln och tittade på mig själv. Jag tittade bara inte utan såg mig själv. För första gången på länge stod jag vid spegeln och verkligen såg mig själv. Granskade mig själv från topp till tå. Hur fan kan jag ha låtit de gå så långt? Vad har jag gjort med mig själv?
Det jag såg i spegeln var inget jag hoppats på. Jag har varit så glad vissa dagar nu för att jag klarat mig utan att hetsäta. Men sanningen är att jag lagt på mig mer vikt än någonsin. Det har blivit så att jag klarar mig ca en vecka, blir så glad över det att jag äter allt för lite. jag rasar ner i vikt, då jag tränar väldigt mycket med. Brukar gå ner läskigt mycket på en gång, minst 1-1,5kg per dag. Så efter ca 6-7 dagar har jag gått ner 7-8kg. När det har gått några dagar får jag ett återfall som håller i kanske 3-4 dagar. De dagarna äter jag så mycket att jag går upp de jag har gått ner och lite till, jag tränar inte då heller för att jag har sån ångest. Får världens ångest. Börjar om. Så har det varit. Vecka efter vecka. Och jag har varit så glad över de där dagarna då jag klarat mig. att jag inte sett helheten.
Jag såg mig i spegeln och jag skämdes. Så som jag skäms att skriva det här nu. Sanningen är att jag på kanten till övervikt nu. Det är inte att jag bara mår dåligt över min kropp nu, utan nu gäller det min hälsa med. Jag skäms. Det som gör mest ont är att jag en gång i tiden, för 2år sedan, var så smal och så himla nöjd med min kropp. Jag fattar inte hur jag kan ha låtit mig själv bli så här. Kollar på bilder från den tiden. Fyfan va smal jag va. Nästan lite för smal. Jag är 170cm lång och vägde då 55kg. Nu, bara 2 år (och några månader) senare väger jag 14kg till. Jag skäms att skriva det här. Så mycket. Men jag måste! För att inse sanningen. Jag har gått från att ha ett BMI på ca 18 till att nu ha ett som ligger på 23.8.
Jag är uppväxt med mycket överviktiga släktingar och med omgivningens ständiga tjat på dem att de måste gå ner i vikt. Och nu när jag möter alla kan jag se i deras blickar att de tänker likadant om mig. Förr brukade alla kommentera hur smal och vältränad jag va, och hur de önskade att de va som mig. Nu... nu kollar de på mig och lägger en kommentar som: "oj, du har gått upp i vikt..hehe.. du måste tänka på vad du äter". Jag kan till och med se det på mina vänner, som alla är smalare än stickor, att de tänker den tanken när de ser på mig. Men det värsta är att jag inte gör något åt det. Jag såg mig själv i spegeln imorse. Fick världens ångest. Tårar. Men istället för att göra något åt det började jag min dag med att tröstäta, och den fortsatte så. Hela dagen. Jag mår skit nu. Jag kommer att vakna och må skit nu. Jag skäms.
Jag sitter inte här nu och skriver att alla människor som har ett BMI på ca 24 borde skämmas och känna sig feta. Absolut inte!! Människor är fina som de är och om de trivs med det så är det hur bra som helst. Ja, jag vet. Jag har dubbelmoral nu. Men hur mycket jag än säger att alla är fina som de är, och även om jag verkligen menar det vilket jag gör, kommer det aldrig att gälla mig själv. Jag önskar att det gjorde det. Men så är det inte. Det här inlägget låter så ytligt. Men det är så jag känner och jag måste få skriva det. Det är bara här i bloggen som jag kan skriva det jag verkligen vill och känner, och det tänker jag göra.
Jag måste göra något åt det här nu. Jag är trött på att äcklas av mig själv. Jag är trött på att få världens ångest varje gång jag ska gå ut någonstans bara för att jag känner mig fet och skäms över min kropp. Jag vill vara hälsosam och jag vill inte ha den hälsa mina släktingar har. Jag vill ha tillbaka mitt gamla jag.
Kollar på "spara och publicera", vill inte trycka. Måste trycka. Måste inse.
Busted!
Idag hade mormor bakat, något liknande bullar. Hon trykte i mig två. och så hade hon köpt någon nötkaka, som hon me tryckte i mig en bit.
Nu tror ni jag överdriver. Men jag menar det, på fullaste alvar. Hon höll i mina händer och track in dem i munnen på mig. Jag hade inget att säga om det. De skulle ner! Hon är så rolig, min mormor. När jag var liten åt jag nästan ingenting. Jag va så smal att man nästan bara såg ben tills jag vart 15 år. Så tränade jag väldigt hårt också, basket. Så mormor, som jobbar med anorektiker på sjukhus (lagar dem mat), var riktigt orolig. Hon brukade trycka i mig mat och hota med att jag annars skulle hamna på deras avdelning. Min kära mormor. Hennes vanor har hängt med, även om jag har fett på kroppen nu (och inte lite av det heller :P)!
Så efter lite för mycket sötsaker måste man träna. Satsade på att gå på två pass, bas jumpa och sen medel spinning.
Efter jympan var jag så trött (träningsvärken från tisda är kvar) att jag bestämde mig att skippa spinningen. Men, så vart det inte.
På väg till omklädningsrummet mötte jag min snygging!! Ni vet snygga friskis mannen jag skrivit om tidigare. Har inte sett honom på nästan två veckor nu, om inte mer. Han har tydligen varit bortrest 10 dagar och veckan innan det var Estländarna här. Brun var han, snyggingen. Han tvingade med mig på spinningen. Självklart säger jag inte nej :P
Efter passet kommer han fram: "Jag såg att du kollade in mig där sista låten ;) hehe"
BUSTED!! Tänk snabbt nu Anita, kom med någon bra bortförklaring: "eeh..hehe..nää alltså jag stretchade bara nacken"
Om han skrattade! Något bra sa vi Anita! Något BRA... stretchade nacken..omg...
Så nu sitter jag och skrattar lite för mig själv. Familjen tycker jag är helt galen. Men de vet ju inte. Vi ses imorgon, sa han. Men jag tror inte mina ben klarar av det. Ajajaj!!
Nu ska jag vila.. Bara vila. Ta det lugnt. Och försöka att sluta skratta.
Kramar
Anita
Drivkraft,
Jag såg hur mina föräldrar började bli riktigt oroliga. För första gången i mitt liv fick jag du-vet-att-vi-kan-hjälpa-dig talet av dem båda, vid två olika tillfällen. Jag fick nog. Sökte mig till kuratorn och skolsköterskan, som föreslog att jag skulle prata om det. Men jag kunde inte berätta för vänner och familj, så jag startade en blogg.
Nu några månader (?) senare mår jag såå såååå mycket bättre. Visst jag är fortfarande inte nöjd med mig själv och ibland blir det för mycket kaloriintag. Men jag har kommit så långt! Jag kan se en utväg nu. Jag vet att det finns hopp. Jag ser utvägen och jag kämpar för att nå den.
Allt det här skulle inte vara möjligt utan bloggen och er läsare. Men framförallt finns det en person som har fått mig att tänka om. Som har funnits där för mig. Sari heter hon, och hon är en av de mest omtänksamma och snällaste personer jag känner. Ett stort tack till dig!! (Läs hennes blogg HÄR.)
Jag satt vid datorn och så började fingrarna klia. Jag ville ha sötsaker, onödiga kalorier, även om jag precis ätit lunch. Ska jag, ska jag inte, ska jag, ska jag inte. Nej jag får inte, jo jag måste, nej jag vill inte, jo jag vill. Men så kom posten.
Och titta vad jag fick med posten, av sötaste Sari.
En bok, en deckare. Nu ska jag läsa, så spännande :D
Så fick jag med ett hur gulligt kort som helst! Men det bästa var texten i kortet.
Tack så jättemycket gumman!! <3
och helt plötsligt fick jag tillbaka viljan att kämpa och fingrarna slutade att klia. :)
Stooora kramar
Anita
I gotta check into rehab,
Urban Original:
åååhhh....mmmmm....
Fan att de inte finns i 39or!! Men 40 kanske passar, säg att de passar, snälla!!!
Blääää, hatar att jag ska fastna för saker!! Speciellt när de inte finns. Hoppas de får in dem!!
God morgon Torsdag,
Inga större planer för idag. Ska städa försöka plugga och träna senare ikväll.
Fortfarande är det tråkigt slaskväder här. Grått och oinspirerande. Men snart är det vår, snaart!
Så länge.. Kom ihåg:
Kramar
Anita
Det närmsta jag kan komma mitt bröllop nu,
Jag hittade min studentklänning me :)
Jag prövade den tidigare idag. Oj oj... Inte bra. Mina bröst får inte plats haha. Jag har gått upp 3kg sen i sommras och nu vet jag vart de satt sig. Faaan!!! Det är inte bra. Vill ju ha min klänning. Måste lösa det! Bröstförminskning kanske... nää kanske inte. Får träna extra hårt och gå ner de där 3kg.
Här är den iaf,
Kunde inte få bilden rätt. Ni får luta lite på huvudet :P
Den är veckad på brösten och sitter tight (lite fööör tight nu) där. Sen går den ut och är jätte puffig. En kvinna trodde jag var gravid när jag prövade den haha. Man kan ha den med axelband eller utan.
Vad tycker ni? Ska jag ha den eller köra på något annat?
Anita
Nu vill mina ben ge upp,
Men det var det värt, för nu har jag äntligen mina skor :)
De va inte som jag hade förväntat mig, men jag är helt klart nöjd. Och bäst av allt var att de passade :)
Jag älskar höjden! Har letet efter riktigt höga skor hur länge som helst!
I centrum hittade jag den här inne på lindex:
Åh, nu längtar jag till sommaren.
Om jag orkar gå på spinningen nu vet jag inte. Jag ska försöka ta mig dit. Är man väl där så orkar man :)
Anita
Onsdag och massor att göra,
Gooooood morgon på er sötisar!
Idag är jag på bra bra bra humör! Gissa varför...... Jo för att jag vaknat med världens träningsvärk i hela kroppen. Benen värker, armarna, rumpan, nacke, rygg... ja allt! Det var nog inte det ni gissade på vah? Men jag har verkligen saknat den här känslan. Välkommen tillbaka!
Men jag är nog glad idag för att dagen igår gick så bra med. De tidigare dagarna har inte varit så kul. Men igår var allt bra.
Idag har jag såå mycket att göra känns det som.
Träna, lunch passet
Hem och duscha
Hämta ut paket
Gå till banken
Handla saker inför Estland
Plugga lite
Träna, kvälls pass
Ja, det kanske inte va så jätte jätte mycket. Men det blir en rejäl extra träning att bara ta sig till alla ställen. Posten, banken och träningshallen ligger alla 30 min bort från där jag bor. Men alla ligger åt var sitt håll. Centrum ligger där emellan någonstans. Det här kommer bli en dag av en lååång lååång promenad. Vi får se hur det går.
Tänkte lägga upp en bild på min studentklänning sen :) ska pröva den först. Hoppas den passar!! Jag köpte den i sommar.
Hoppas ni får en bra dag!!
Kramar
Anita
Målare måste vara bra make up artister,
Innan jag gick iväg till tåget imorse hittade jag en katalog från Stockholms universitet. Vi skulle ju dit, å jag tog med den. På tåget satt vi och läste i den. Vi hittade allt vi undrade om där. Så det känndes lite onödigt att åka dit, sätta sig hos syon och inte ha något att fråga. Så vi stannade kvar i stan. Slösade lite pengar och åt på Donken så klart.
Min vän hade fått ett presentkort på make up store från moi på sin födelsedag. Sminkning och så får hon handla för beloppet med. Det blev sååå himla snyggt!! De var så duktiga. Men min vän är naturligt skit snygg, så all kredd får inte dem :P Men det var så himla häftigt att se på. Jag kan nu säga att jag är absolut värdelös på att sminka mig. De hade ju ungefär 10 olika penslar (eller vad det nu heter).
Idag fick jag äntligen träna!! Det blev ett hårt, oj så hårt, spinning pass och lite bas jumpa efteråt. Så skönt.
Under träningen får jag bara släppa loss. Inte tänka på något annat än på mig själv och min träning. Allt jobbigt försvinner. Det är som om all stress rinner av med svetten. Uusch vad jag älskar det!
In i dushen nu.
Hoppas ni haft en härlig dag.
Kramar
Anita
Jag kunde ha haft skorna nu,
Frågar en vän om den konstiga avin jag fått. Då förklarade hon att jag fått paketet levererat hem. Men eftersom jag inte öppnat tillräckligt snabbt han de åka iväg. Så nu måste jag ringa posten imorgon och jaga mitt paket! ÅÅhh irriterande!!! Hur skulle jag veta att jag skulle få hem dem kl 8 på morgonen?!?! Jag hade inte fått ngn info om det!
Jaja, hoppas jag får dem iaf!
Annars gick det bra på institutet. Det var en helt annan miljö än i vanliga gymnasiebibliotek. Lite läskigt va det. Lite obehagligt. Alla såg ut att vara så... vuxna. Jag är bara ett halvår från den miljön. Jag tror inte jag är redo. Jag är fortfarande ett barn.
Det blev en ganska sen hemkomst. jag hann tyvärr inte med träningen. åååh, jag som längtat!!
Imorgon ska jag och en vän till universitetet i Stockholm, prata med en syokonsulent. Kan vara bra att få lite råd och tipps.
Intressant ska det bli.
Meeen uuuusscchhh vad jag är irriterad över skorna!! De va ju hääär!!
God natt på er sötisar!
Kramar
Anita
Välkommen vecka 9,
Jag hoppade upp ur sängen. Men när jag kom fram till dörren var det ingen där. På golvet låg en avi. Wiii! Det är säkert skorna från Forever21. Men det var en konstig avi. Det står inte vart jag ska hämta ut grejerna. Ska jag åka till Arlanda? måste kolla upp det där.
Går in på bloggen, läser söta kommentarer från bästa Sari. Blir självklart på bättre humör =)
Annars är väl början på dagen så som vilken annan dag som helst, då man haft en skitdag innan. Ångest, skitkänslor och.... Äsch jag ska inte skriva om det idag. Det är en ny dag idag, en ny vecka.
Den här veckan har jag längtat efter. Visst blir det inte som planerat idag, men det löser sig. Längtar till ikväll, till träningen. Hoppas jag hinner dit bara.
Nu måste jag fixa lite.. ska åka iväg snart.
ha de bara!
Kramar
Anita
Ändrade planer,
Får reda på att vi ska jobba extra med projektarbetet imorgon. Vår grupp ska åka in till biblioteket på carolinska institutet.
Jag blir stressad. Jag hade ju planer för imorgon. Ångest, tre bullar, godis och 1/4 påse chips. Vaah? vad hände? Jag hänger inte riktigt med. Det gick för fort det här.
Vad fan har jag gjort?!!! åååh!!!
Shake shake shake shake shake it!!
Idag är det söndag och imorgon är det måndag. Vanligtvis skulle jag ligga här i sängen och ha ångest för morgondagen i skolan. Men inte idag!! Imorgon är det ju Loooooov!! Hur kan man inte vara glad liksom.
Det märks så himla tydligt på mig. Att det är lov alltså. Jag kan bara ta det lugnt. Ingen stress, inget plugg och bäst av allt... trrrr... Inget sug efter att äta stora mängder!! Wiippii!
Jag har planerat hela veckan med massa av träning! Minst två timmar varje dag, varav en timma är powerwalk. Andra timman är antingen spinning eller jumpa. Det ska bli så otroligt skönt! Har saknat att hårdträna. Som den gamla goda basket tiden.
Har städat lite. Ska damsuga och moppa rummet. Äta lunch. Gå iväg till träningen. Spinning.
Så till mitt glada humör måste jag ju matcha med lite glad musik.
Metro Station - Shake It
Gör som jag, lyssna och hoppa runt lite hemma. =)
Ha en superskön dag!
Kramar
Anita
Ibland är skolan nyttig,
Nu har vi läst om Existealismen. En ny teori om livet har öppnat sig för mig och jag älskar den.
Existealisterna menar att människan är fri. Att människan fattar sina egna val som sedan har sina konsekvenser. Det finns inget som heter ödet.
Vi är fria. Allt hänger på oss. Vi har helt ansvaret får vårt eget liv.
Människor föds varken onda eller goda, ingenting är förutbestämt. Man gör själv vad man vill med sitt liv.
Det finns två sätt att leva på enligt existealismen:
Dussinmänniskan:
Ser inte sin frihet eller utnyttjar inte den.
Följer strömmen.
Tänker inte efter.
Tar inte ansvar för sina val, sitt liv.
Skyller ifrån sig.
Autentiskt liv:
Utnyttjar sin frihet.
Fattar egna beslut.
Funderar över konsekvenserna för min och andra. - Det dubbla ansvaret!
Nyckelorden för existealisterna är:
Val
Ansvar
Frihet
Dussinmänniska
Det här är väldigt kort berättat och mycket ytligt.
Jag tycker värkligen om denna teori. Den har fått mig att tänka om. Sluta skylla ifrån mig allt. Ta tag i mitt liv och ta ansvar.
- Vi väljer hur livet ser ut.
- Vi väljer vad vi gör, hur vi lever.
- Vi väljer hur vi är.
- Vi väljer vår personlighet.
Om det är något som jag inte är nöjd med, något jag vill förändra. Ja, då är det mitt anvar att förändra det, göra något åt det! Och nu gör jag det =)
Ha en bra kväll!
Kramar
Anita
Mine mine, just mine!
Vaknade och orkade inte gå upp. Jag orkade inte gå till träningen. Hade det varit en annan dag så hade jag skippat den. Men den nya teorin jag talade om tidigare fick mig att gå upp och gå iväg till träningen. Härligt med morgonträning. När man väl kommit dit iaf.
På väg hem kunde jag inte låta bli att springa in i centrum och köpa dessa underbara:
Perfekt till våren!! Love love love!
Nu ska vi iväg till på lunch mormor snart. Alla är där =) Lycka!
Vad har ni söta för er denna lördag?
Kramar!
Anita
Nu är det LOV!
Och så mycket bättre blev dagen när jag fick det här av söta söta Sari!
Blir så glad! Tack gumman =) Helt underbar är hon!!!!!
Jag för det här vidare till Er alla andra underbara! Det finns många helt fantastiska människor där ute, och ni alla bör ta åt er! Därför tänker jag inte nämna några namn =)
Jag ser på världen annorlunda nu. Imorgon ska jag berätta lite om den för mig nya teorin.
Nu ska jag sova lite, så kanske jag orkar med morgonträningen imorgon.
Kram på er alla!
Anita
Sov lite så fixar det sig,
Förr kunde jag inte plugga efter 19.00, nu kan jag inte plugga före 19.00 haha.
Ne, men ärligt så måste jag skärpa mig. Har blivit riktigt dålig på det där med att plugga.
Nästa vecka är det lov. Wiiiii! Längtar! Då ska det tränas en hel del. Har saknat att träna så mycket att det gör ont! Låter lite konstigt. Men det är så skönt. 7 basketträningar i veckan gör så med en. Saknar det lite. Inte stressen, utan sporten och gemenskapen. Tiderna innan match i omklädningsrummet, hemresan efter träningarna, ja allt nästan.
Men friskis är väl kul med. Har skaffat mig några vänner där hehe. Visst är de minst 30år äldre än mig.. men ålder är väl bara en siffra eller? haha
ska plugga vidare nu.
kram
Anita
Allt jag vill är att ha en riktig vän,
Mina "vänner" är sånna man bara pratar kläder med. Mode och skvaller, det är allt som våra samtal består av. Jag berättade tidigare om bulimin för en av dem. Hon blev så förvånad. Hon kunde inte ens kolla på mig. Klart att jag säger att jag lagt av och att allt är bra dagen efter. Det värsta var nog att hon gick på det. Hon frågade inget mer om det sen. Jag berättade att jag kämpat med det i två år. Hur skulle jag kunna bli av med det på en kväll?
Jag har aldrig haft en vän som jag riktigt kan lita på. Någon jag kan dela mina tankar med. Konstigt nog känner jag också att jag kan prata mer med främlingar mer än vad jag kan göra med vännerna.
Jag har försökt prata med min mamma. Det går absolut inte. Antingen fattar hon inte, och vrider på det jag försöker säga, eller så överdriver hon allt. Skulle jag säga att jag känner mig obekväm i min kropp, skulle hon svara att jag blivit lite rundare och att det kanske va bra om jag gick ner några kilo. Jag vill inte höra det av min mamma. Inte på det sättet iaf. Skulle jag säga att någon kille på stan va söt, skulle hon överreagera, som om jag precis talat om för henne att jag blivit gravid och att jag inte vet vem pappan är, för att jag legat med tio personer på samma dag. Killar och kärlek är ett tabu ämne i min familj.
Jag faller lätt för killar. Det är nog bara för att jag vill ha någon att lita på och prata med, inte för att jag verkligen tycker om personen. Så är det alltid. Så klart så håller ju inte det. Men det är så jäkla synd att det ska behöva va så.
Jag längtar efter en riktig vän. Någon jag kan stötta och någon som gör det samma för mig. Som en syster.
Bara lite tankar som dyker upp när jag varit med tjejerna... Inget som har med det förra inlagget att göra.
Anita
Jag måste lätta på hjärtat,
Det här är något man inte får känna. Något man inte får tänka på. En oskriven lag, om man inte räknar med bibeln så klart. Fyfan vad jag skäms. Men jag kan inte hindra det. Jag kan inte hindra att jag känner så. Jag orkar inte förtrycka det längre. Det blir bara värre.
Jag ska inte skriva om det idag. Jag har inte modet. Kanske imorgon. Kanske nästa vecka. Kanske aldrig.
Nu ska jag sova. Samla mod. Samla kraft. Drömma mig bort.
God natt på er.
Kram
Anita
Jag hatar att göra stora förändringar,
Dens tid är nu inne, den ser ljuset. Jag har återupplivat den flera gånger, men nu är det nog dags att släppa taget. Låta den gå vidare, till andra sidan, till mobilhimmelen. Den förtjänar det.
Tur att man inte straffas för mobilmord.
Men det svåra är att erkätta den. Det finns så många att välja på.
Hjälp?!
Nu förstår jag tjejers relation till skor,
Har aldrig varit så förtjust i skor.
Redan som 10 åring hade jag storlek 39. Jag kan ju säga er att det inte var så lätt att hitta söta rosa skor i min storlek. Jag hatade skor. Dessutom så var det inte så poppulärt för tjejer att ha stora fötter. Inte visste vi då att Paris Hilton fanns och inte visste vi att hon hade gigantiska fötter. Det skulle ha hjälpt.
Jag växte, väldigt mycket. Gick från klassens nästan kortaste tjej till klassens längsta. Men fötterna hade redan växt färdigt så de stannade som 39or. Thank god for that!
Mitt sko trauma har stannat med mig. Men nu helt plötsligt är det borta. Jag älskar skor. Det fick bli paret från Forever21 igår. Det spelade ingen roll att frakten kostade dubbelt så mycket som skorna och att det skulle tillkomma en tullavgift som kostade lika mycket som frakten. Jag skulle ha skorna! 10 dagar kvar. 10 dagar kvar tills vi ses mina älsklingar. Längtar.
Valde jag rätt?
Kram
Anita
Lite skosugen,
Nu vill jag ha två!
Från Forever21:
Från asos:
Ska jag våga beställa?
Jag måste få ett högt betyg i Svenska B,
Så här långt har jag kommit. Om ni orkar läsa, vad tycks?
Dockan i källaren
Det är jul och det ska pyntas. Ivrig inför den kommande julhelgen, traskar jag ned till källaren för att hämta pyntet. Det är kvavt och dammet ligger i tjocka tussar. Jag sliter upp kartong efter kartong, påse efter påse, för att hitta de undangömda dekorationerna. Men så får jag syn på något oväntat. I en av kartongerna har mamma lagt undan mina leksaker. Jag tar upp en Pippidocka. Lösa stygn sydda för hand med en tunn svart tråd förenar dockans ben med kroppen och hänvisar till de många år dockan varit med.
Jag vaknar upp och möts av en stark doft av nybakat. En doft som förekom två gånger i veckan, då mormor bakar bröd. Nyfiken studsar jag upp ur sängen och trippar iväg med lätta, ljudlösa steg mot köket. Golvet knarrar lätt. Jag stannar upp. Vill inte väcka någon i familjen. Mamma och pappa sover i rummet intill. Jag kan höra pappas snarkningar och djupa andetag. I min lilla handflata försöker jag kväva mitt fnitter. Vem viste då att jag nio månader senare skulle få sova i samma rum som pappa, för att en ny familjemedlem, min lillebror, skulle få mitt? Tre år skiljde oss emellan. Mitt fnitter går inte att hindra. Jag trippar vidare, följer doften av nybakat bröd.
Men i köket möts jag inte av mormor och bröd. Utan där sitter morfar, min favorit. Han sitter där vid köksbordet, iklädd sina randiga pyjamas. Påsarna under hans ögon avslöjar att han inte sovit mycket den natten, och rynkorna i hans ansikte blottar det hårda liv han har levt. Men leendet på hans läppar övertygar oss om att han är lycklig, min morfar. I ena handen bär han som vanligt en kopp mjölk med honung och den andra handen gömmer han bakom ryggen.
Blickarna antyder att det är något till mig. Det är en docka. Hon har orange hår i två långa flätor, så annorlunda från mitt guldbruna och från morfars tunna, bomullsliknande vita. Hon har små orangea prickar på kinder och näsa, fräknar får jag lära mig att de heter. Morfar kallar henne Pippi. Jag älskar Pippi. Jag älskar morfar. Vi kom att bli oskiljbara, morfar, Pippi och jag.
Den kvällen kryper jag upp i morfars knä, som jag gjort varje kväll innan denna. Men ikväll är det annorlunda. Istället för att berätta berättelser ur Tusen och en natt, berättar morfar om Pippi, världens starkaste tjej. Hon har en stor villa och en pappa som seglar. Jag blir mer och mer fascinerad av denna dockas liv. Traditionen levde vidare och varje kväll efter denna berättades nya historier om Pippi. Varje kväll fram till den kväll då hjärtmonitorn på sjukhuset gav ifrån sig ett enformigt tjut. Nu var vi bara två, Pippi och jag. Vi saknade morfar.
Tårar fyller mina ögon och jag lägger tillbaka den sargade dockan i kartongen. Dockan som burit med sig alla minnen, glada som sorgsna. Jag låser källardörren och beger mig upp igen, utan julpynt, men med massa förr undanträngda minnen.
Kritik tack! Hit me!
Ett stort + till er som orkade läsa igenom hela!!
Nu ska jag rusa vidare till skolan.
Kramar
Anita
Nu kan jag alla schlagerlåtar,
Har fortfarande inte sovit något än, på över 36 timmar. Gaalet!! Lyckades aldrig somna sen.
Har varit ganska så pigg iaf, så jag gick iväg till Friskis. Tydligen var det Schlagerpass. Bara massa schlagerlåtar att spinna till. I 65 min!!!! 65 hela minuter av schlager. Jag är stolt att jag klarade det..
Jag har faktiskt aldrig lyckats kolla på någon melodifestival, ever. Kanske fångat några snuttar bara. Även om jag ibland velat, så har det bara inte blivit så. Det finns nog en mening med det. Blattar ska inte lyssna på schlager, så är det bara!
nää, skoja så klart!. inte om de att jag alltid missat melodifestivalerna uten om de me blattar och schlager. Det finns nog många schlagerblattar.
Hur som helst, schlagerblattar eller inte... Det var svårt att cykla till musiken. Är van att cykla till det HÄR och det HÄR och nu skulle det bytas ut mot det HÄR och det HÄR. Craaazyy!!!
Men alla svenskar var ju glada och sjöng med så klart. Alla svenskar kan ju melodifestival låtarnas texter. Så är det bara. som om de föds med de.
Ska försöka somna nu. Tidig morgon imorgon.
Hoppas ni förstod att jag skoja om allt, fördomarna och så. Det var faktiskt riktigt kul på spinningen. MEN!!! Att jag inte sovit på över 36 timmar är dock sant!!
kram på er!
Anita
Jag lovade er en bild...
Så ser alla bilder på mig ut... där man ser kläderna.
Nu kanske ni förstår varför mina fötter fortfarande gör ont.
Ska springa (om jag kan) iväg till träningen nu.
Kramar
Anita
Don't mess with a mans daughter,
Men oj så fel vi hade. Där kom dem. Två killar från mitt sommar/jul jobb, där mina päron me jobbar. Vi hälsar artigt, och tänker att det där var nog inte så farligt. Vi kommer få vara själva.
Men oj så fel vi kunde ha igen. Det skulle inte förvåna mig om de båda vaknade upp med ögoninflammation för att de stirrade hela tiden. Tvekar på att de ens blinka under hela kvällen. Deras ögon satt som fast på mig. Var vi än gick så gick de efter så att de va 3 meter ifrån. Inte mer, inte mindre. Men okej, bara de inte pratar med mig då.
Nehe du Anita, fel igen. De ska komma och vilja dansa med mig. Tackar snällt nej, vänder mig om för att gå. Men nej nej, det ska jag inte heller få. Den ena griper ett fast (!) tag runt min arm, "Känner du inte mig?" Jag sliter bort armen från hans grepp. Har ett svagt blåmärke nu som minne me. "Vänta bara, det här kommer min pappa tycka om." (Pappa är lite skrämmande på jobbet) Han ger sig. Men slutar de stirra? Jah, du gissade rätt: Nej!
När päronen vaknade imorse var jag beredd, de där idioterna skulle fan få! Berättade för päronen. Överdrev så klart lite, det måste man göra. Mina stackars söta oskyldiga föräldrar tror inte att det ens förekommer blickutbyten på klubbar. Min mamma fick en svag hjärtattack när hon hörde att vi dricker alkohol när vi är ute. Så det här var stort för dem. Man såg hur min pappa kokade. Hans ögonlock började flacka, hans åder i pannan höll på att explodera och det lilla vita bommullslika hår han har på huvudet höll på att falla av.
Moahaha (Mr. Burns onda skratt ni vet.)
Någon kommer att slaktas på måndag.
Akta er killar. Ingen gör min pappas dotter illa och kommer undan ostraffad. ;)
The night (morning?) is young,
Alla som är ute och festar brukar komma hem sent, slänga sig i sängen och sova i timmar! Men jag.. nej jag kan inte somna när jag har varit ute sent. Kom hem för ca3 timmar och har legat i sängen sen dess. Inte en blund! Känns ju lite jobbigt då jag vaknade 8 igår och ska iväg på träning lite senare idag. Hur ska jag orka?
Jag har haft en superkväll. Stället var inte så bra. Ja och musiken var ju inte bättre. Men det här är faktiskt första gången som jag går ut och är nöjd med mig själv. Det här var första gången jag såg mig själv i spegeln och tänkte: Fan, jag ser ju bra ut. Jag vet, det låter lite stroppigt och så. Men det är sant. Alltid när jag har gått ut förr (vilket inte är så jätte mycket..men iaf) ha jag varit så osäker. Jag har inte velat klä på mig och gå ut. Men den här gången... den här gången tyckte jag att jag var vacker, vackrast. och aldrig förr har jag fått så många komplimanger, blickar, leenden och telefon nummer :P Jag blev till och med kallad någons "drömtjej". haha Inte en gång oroade jag mig för hur jag såg ut och för vad människor tyckte. När man är säker på sig själv och tycker om sig själv så lyser det igenom och andra tycker då samma sak. Okej man ska inte vara självgod och ego.. men ni förstår.
Jag sitter inte och försöker skryta nu. tro inte det. Det här känns bara som värsta framsteget för mig. Förr hatade jag mitt utseende och ville inte synas vid mina vackra vänner. Idag känner jag mig som en av dem.
Måste bara berätta en rolig grej som hände. Jag och mina vänner skrattade hela kvällen åt det.
Vid ingången fick man lysande armband. Rött om man var upptagen och grönt om man var singel. Jag hade grönt så klart (stolt singel haha). Men det jobbiga vart då att massa killar kom fram hela tiden, så till slut tog jag av mig den.
Det kommer fram en blattekille:
killen: Tjena tjejen, vill bara säga att du är jätte vacker. Vill du dansa?
Jag: Tack men tyvärr, jag har en röd ring.
Killen: Ja, jag ville också ha en röd. Men de var slut.
Hahaha Hade han inte fattat hela grejen med att ha olika färg på ringarna, eller gick han runt och ragga på tjejer när han redan har en där hemma? haha och vad trodde han jag mena, att jag inte ville dansa för att vi hade olika färg på ringarna? haha Då var det kul iaff :P
Men i helhet så var det är kul kväll. Om man bortser från att hälften av mina vänner drack sig fulla och överdrev det som fan (så att det bara blev pinsamt och jobbigt) och andra hälften tyckte det var tråkigt och pinsamt att vara med den för fulla hälften. Lite sura miner där. haha men det löste sig. Själv ser jag ingen mening med att bli superfull (dricka gör jag, men blir full..nee) och låtsas som om man här fullare än vad man e (två glas gör inte så mycket, väx upp) men sen ser jag ingen mening med att sura heller, det är ju fest =D hehe Jag hade kul iaf!
Tyvärr så stängde stället vid 3 och det var då dags att gå hem. Det blir alltid roligast på slutet. Men det var nog dags, jag kunde knappt gå då. Skorna (tog ett annat par sen) dödade mig. Är man tjej så får man lida, så är det. hehe Kommer inte kunna gå normalt på dagar...
Hoppas att ni me har haft en trevlig kväll.
Ja så vad ska jag göra nu? Alla ligger och sover. Jag är trött men kan inte sova.
Ska man säga god morgon kanske?
Min låt idag (igår):
Kramar
Anita
Fortfarande ingen modeblogg,
Det blir fest ikväll =) wii. Det var så länge sen sist jag va ute. Har precis varit i kyrkan, så det känns lite dubbelmoral att gå ut och festa. Jag får be extra mycket nästa lördag. hehe
Nu har jag suttit och tänkt på vad jag ska ha på mig. Kom fram till det här:
Rosa högmidjad kjol från lindex (förvånad?), tubtopp från H&M och 13cm höga (kommer dö!) skor från London.
Det ser inte alls snyggt ut såhär på bild (kanske kommer en bild me kläderna på senare). Kjolen ser jätte lång ut, men den kommer precis några få centimeter under rumpan. Ska ha mörka strumpisar under!! Den är tight högst upp, ngn cm över naveln, och så blir den lite små puffig nere. 99kr på rean i sommar! Har en likadan lila, men den är lite stor. måste till skräddaren.
Vad tycks?
kramar
Anita
Familj är kärlek,
Men i år är det annorlunda. Jag tänker annorlunda. Jag har mognat. I år har jag förstått att den största kärleken är kärleken till familjen. Och om den inte är värd att fira...ja då vet jag inte vad som är det. Har aldrig älskat någon, förutom de i familjen så klart. Kärleken till dem tar aldrig slut.
Nu låter jag kanske som en typisk singelbrud, som låtsas som om hon inte behöver killar. haha. Men så menar jag inte. Klart att det skulle vara trevligt med en pojkvän att dela dagen med. Men jag menar att det finn sfler orsaker till att fira denna dag. Mycket bra orsaker. I år är attityden annorlunda.
Mår lite illa nu, det blev för många chokladhjärtan. :P
Till mig:
Nej, jag åt inte alla själv :P Fick en eltandborste med hehe.
Till mormor från moi:
Mamma och pappa fick en varsin Aladin Hjärtan chokladask och rosor. Lillebror tycker inte om choklad, så han fick en stor påse djungelvrål hihi.
Ikväll blir det paartyy!! Eller ja kanske, tjejerna är inte 100 på att de vill till dethär stället. Hoppas det blir av. Har saknat!
Vad har ni för planer?
Kram
Anita
<3
Happy Valentine's day!!!
Puss på er sötnosar!!
Kramar
Anita
En drömfångare kanske?
Börjar inte förs än 12.00, men kunde inte sova längre än såhär. Frilufsdag idag igen.
Det blev ingen träning igår. Va så trött. Hade varit på spinning pass både mån och tis. Men idag ska det tränas iaf =)
De senaste dagarna har jag börjat drömma massa konstigt. Inte bra konstigt, utan mer läskigt konstigt. Människor blir misshandlade, kidnappade osv. I alla drömmar ser jag misshandeln och försöker ringa polisen, men det går inte. Antingen hör de inte mig, eller så går det inte att knappa in nummret på telefonen och jag får panik. Varje gång, varje kväll. Tror ni drömmar betyder något?
Ussh, hatar att vakna tidigt och inte ha något att göra. Nu finns det inget bra på Tvn heller.
Idag blir jag glad av Keane- Spiralling!
Ha en toppen dag!
Kramar
Anita
Jag orkar inte vänta,
I början av december betalade jag en faktura till en tidningspremie, Pause. Det skulle ta 3-4 veckor tills jag fick min första tidning och min premie, ett sminkkitt. I mitten av januari trodde jag att de hade glömt mig eller att det hade blivit något fel. Jag skickade iväg ett mejl. De svarade, premien skulle komma den veckan, men tidningen skulle komma i början av februari. Det hade blivit någon försening. Idag får jag hem lite smink, läppglans mascara och ögonskugga. Gissar att det är "sminkkittet", även om det inte såg ut så på bilden. Men tidningen da? Nej den har jag inte fått än. När ska jag få den? Kul att få en tidning, som kommit ut i butik i början av januari, i skutet av februari. Allt är ju gammalt då!?
Hatar när det blir fel och krångel med premier och så.. Jaja nu ska jag inte klaga mer på det. Vill bara ha min tidning nu!!
Annars har min dag varit bra =) Igår med. Hade bara en lektion igår och så gick jag iväg och tränade. Underbart.
Idag är det friluftsdag på skolan. Vi treor skulle vara funktionärer. Gick dit, väntade 2 timmar, delade ut lite lappar till tipsrundan, samlade in och rättade. Allt "jobb" gick väl bara på max 30min hehe. Nu är jag hemma igen och väntar på att få gå och träna =) Men vad ska jag göraa? Spinning eller jympa?
Vad gör ni idag sötisar? Och har ni några tipps på någon annan bra tidning?
Kramar
Anita
Oops, my bad.
Första riktiga skoldagen på länge idag. Vi har ju inte haft lektioner sen estländarna kom. Ja det var väl...hm..okej. Med riktiga lektioner alltså.
Andra lektionen var psykologi B, och det skulle redovisas. Psykiska sjukdomar stod på schemat. Mitt val var dissociativ identitetsstörning, multipel personlighet, och självklart skulle jag börja. Det gick otroligt och förvånande bra. Det var ett så intressant ämne me, så jag hade publiken med mig. skönt! Jag var stolt över mig själv.
Sen var det en kille, B, som stod på tur. Social fobi var hans ämne. Han var sååå himla bra!! Grejen är att han lidit av svår social fobi och fått gå terapi för det. Och där stod han, mer självsäker än hela gruppen tillsammans och berättade om sin störningen och om sin tid på terapin. Jag känner inte killen, men fyfaan vilken respekt jag har för honom! Så modigt! Är det någon som ska vara stolt så är det han. Respekt! Beundran!
Då vi haft besök har jag inte heller kunnat träna på en hel vecka. Åååh vad jag hade saknat det!! Gick på ett spinning intensiv pass. puuhhh!! Jag går in i salen och sätter mig på en ledig cykel, struntar i att ta den vanliga. Men det jag inte tänker på är att super snygga (!!!!!!!!!!) mannen, P, brukar ha cykeln bredvid. Kommer ni ihåg att jag berättade lite om honom? Mannen som säkert är 15år (om inte mer) äldre än mig, men som är sååå jäkla HET!! hahah Vi har små flörtat och pratat lite förr (Nej jag ska inte satsa, det är bara kul o flörta lite ibland. Även om åldern är lite..ja. haha) . Men vi brukar sitta i två olika sidor av salen. Vi har ju våra favoritcyklar. Han kommer dit, och så tror han att jag sattit mig där för hans skull hahah så pinsamt!! haha Låter lite barnsligt, men han är så jäkla snygg så att han får mig att känna så. iaf. no regrets, vem vill inte sitta vid den snyggingen liksom. haha. Passet var så himla jobbigt, men det kändes inte. Vi satt där och tävlade under passet hahah Jag vann, han säger att han lät mig vinna så klart hahah Jaja, ville bara berätta det så ni vet varför min morgon kommer vara så bra. Jag kommer nämligen ha fina drömmar inatt haha. Ne nu ska jag skärpa mig!
Imorgon är det bara en lektion, filosofi. Men kanske måste plugga en massa i bibblan efter. blä!
Sen måste jag bara få berätta att jag känner en såå stor skillnad när det gäller att våga stå för sig själv. Jag har blivit så mycket mer modig. Det är inte alls lika jobbigt att prata med människor eller att prata ii klassen. När estländarna var här höll jag till och med små tal på engelska lite då och då. Det är liksom inget jag har gått runt och tänkt på. Det har bara kommit och det är så jäkla skönt! Det här med att hetsäta finns ju kvar lite, men det går nog fram. Sakta men säkert. Mycket sakta men säkert.
Hoppas ni har haft en bra dag me. Nu ska jag duscha och sen drömma om min man hehe
Kram på er!!
Anita
Rebellen Anita,
Vi vaknade, åt frukost och möttes vid centrum. Hon cyklade från Roterbro och jag tog en promenad ner. Vi sprang in på Konsum och köpte ett stort paket "piggepäron", som vi kallade dem. Luffade runt med våra glassar i Väsby och våra röster kunde höras på lång väg. Sen när magen börjat värka av all skratt och glass gick vi iväg till basketplanen. Där spelade vi tills telefonen ringde och våra arga päron var på andra sidan luren. Då var det dags att gå hem för att somna och vakna upp till en ny dag med glass och basket. Samma vis varje dag. Det var bara vi två, glassen, cykeln och basketbollen. Andra vänner blev avundsjuka, det urartade bråk och vi kallades allt ifrån egoister till slampor. Men vi brydde oss inte. De förstod inte. De kunde inte. Det var våran egen humor och våran egen tid. Den bästa tiden i mitt liv. De bästa sommarloven genom tiderna. Bara jag och min (då) bästa vän L, ingen kunde ha så kul som vi. Jag saknar de tiderna.
Vid påsk och jul firas det stort här hos mig och varje år är det mer choklad än det förra. På påsken är det nougatfyllda chokladägg som gäller och på julen någon annan sort. Det blev alltid över en massa. Där satt vi alltid i timmar, dagar, månader och åt. Vi åt tills vi mådde illa och så gick vi till basketplanen och gjorde av med allt.
På träningsläger finns det alltid två jobbiga jävlar som inte kan sluta fnittra på kvällarna. Två jävlar som alla stör sig på och skäller på, men också de två som har mest kul och som alla vill vara med. Det var vi de. Vi skrattade åt tuttekassar (bh) och kycklingvingar (skuldeblad) hahah. Bästa tiderna. Bästa minnena.
Men så började gymnasiet. Vi gick i olika skolor, bodde på olika ställen och började spela i olika lag. Vi tappade tyvärr kontakten. Men varje gång vi träffas kommer minnena upp. De är oförglömliga. Vissa vänner sätter spår i en. Vissa vänner glömmer man aldrig.
Mess idag innan födelsedagen:
L: vill du hänga i centrum?
Anita: haha oke. kommer ska bara dra på mig kläder. Eller kom hit om du vill.
L:Haha aa de kan jag väll göra. Jag kommer snart då.
Anita: Bra =) Jag har massa julchoklad kvar haha
L: JAG KOMMER NU!
Anita: Haahahahhaha
Som vi åt! haha Det är våran lilla tradition, choklad hemma hos mig vid påsk och jul. haha älskar! Vissa människor är bara för bra!
Japp, jag gick på födelsedagen. OM hon blev överraskad! Vi hade tagit hennes extranycklar och fixade lite hemma hos henne. När hon öppnade dörren stod vi alla där och skrek GRATTIS!!! Gissa om hon blev överraskad (rädd)!?! Hon hoppade 3 meter bak och flög ner på rumpan hahaha Grattis G! och förlåt om vi skrämde dig hehe
Kramar
Anita
I´m back!
Nu har estländarna åkt hem och dagarna börjar bli som vanligt igen. Igår sov jag bara, hade mycket att ta igen. Hela veckan har varit speckad med aktiviteter. Varje dag vaknade vi vid 06.30 och somnade vid 02.00. Var helt slut!! Det blev som en ny rutin, men nu är det skönt att vara tillbaka. Saknar träningarna!!
Den 2mars är det vår tur att ta färjan till Estland. Vi ska bo på en ö, så väl framme måste vi ta buss i 4 timmar och sedan en till färja. Det ska bli kul. Meningen är att man ska bo hos de man hade hemma. En jag och en annan tjej kom mycket bra överrens, så jag hoppas jag får bo hos henne. Känns dumt att säga så, men jag vill inte bo hos hon som va hos mig. Vi passade bara inte. visst så pratade vi och så, men vi är på två helt olika nivåer. Men det ska nog bli bra!
Har saknat att få blogga när jag vill. Men nu orkar jag inte kalaga, så det får komma senare :P hehe
Idag ska jag iväg på en födelsedag. Vi ska överraska G. Mina föräldrar är inte så glada över att jag går. Hon kom nämligen inte på min födelsedag och så grattade hon mig inte ens. Men jag vet inte... tycker det är lite löjligt att tänka så, eller är det jag som har fel? Vad tycker ni? Nu kommer jag låta ännu mer dum, men jag går faktiskt framför allt för att min L ska vara där. Älskar henne, helt underbar person. Tyvärr ses vi inte så ofta!
Nu måste jag äta, familjen väntar.
Ha det bäst
Kramar
Anita
Houston, we have a problem!
Vi har Estländare på besök och vi försöker göra allt för att de ska ha kul och trivas.
Måndag kväll, efter en middag hemma, gick vi och fikade på McDonken och fortsatte hem till Molle, där vi sjöng (skrek) sing star. hahah såå kul!
Tisdag va vi och laborerade i vetenskapens hus. Efter det gick vi på cyber town och fortsatte sedan hem till Sh på fest, där det sjöngs dansades dracks jaa.. hela paketet.
Idag labbade vi i skolan och lagade sedan mat tillsammans. Det var svensk, estnisk och mellanöstern mat. Jag och en vän till stod för maten från mellanöstern =) Efter det gick två klasskamrater och deras ester hem till mig, vi hade filmkväll.
Allt sjungande (skrikande) och festen har gjort att jag blivit sååå hes. Jag kan knappt prata haha låter så sjukt! Men jag har haft så otroligt kul tillsammans med klassen. Tyvärr är inte estländarna lika kul. Vissa av dem är hur gulliga och sociala som helst, andra är jaa.. det är som att prata med en vägg. Hon tjejen hemma hos mig har visat sig vara riktigt jobbig!! Hon vill inte göra någonting! Hon vill bara sjunga och alla måste sitta och lyssna på henne, annars blir hon sned. Vi gjorde allt för att fixa festen igår, och det enda hon gjorde va att klaga över att hon hatade fester och att det var meningslöst med rökning och alkohol. Visst får hon ha en egen åsikt. Men det var riktigt jobbigt att ha henne där när vi försökte ha kul. Tillslut satte hon sig i ett rum och kollade ut genom fönstret och så ryktas det om att hon snacka massa sk*t bakom ryggen på oss. Hade jag varit yngre så hade jag brytt mig, men så är det inte. Alla ogillar "min" tjej och hon ogillar alla som får mer uppmärksamhet än henne. Är inte lika taggad på att åka hem till henne sen. Tråkigt att det ska vara så.
Jag älskar min klass och vi har lärt känna varandra på ett helt annat sätt nu. Synd att det tagit tre år bara och att vi inte har så lång tid kvar tillsammans! =(
Nu ska jag försöka sova. Har bara fått 5timmar (vilket är väldigt lite för mig) sömn varje kväll och imorgon ska jag upp 6.30.
Ha det bäst!
Kramar
Anita
Utmaninger,
Utmaning nr 1:
Utmaningen är att ta bild nr 6 i mapp nummer 6 och lägga ut. Därefter ska jag utmana 6 andra personer som ska göra likadant. Hahaha.. nu ska vi se vad jag hittar där?!
Jag öppnar min present på 18års dagen, 26/9-08. Inte så kul bild haha
Jag utmanar nu: Sandra, Maria, Kori, Tina, Linnea, Kristina och Hani (5 av er läser det här vet jag iaf haha)
Utmaning nr 2:
Berätta 7 sanningar om dig själv och sedan utmana 7 nya personer.
1. Jag gick i musikklass tills 6e klass.
2. Jag var rädd för min "bästa" vän i 12år
3. Jag står inte alltid för vad jag tycker
3. Jag skrattar åt nästan allt
4. Jag tittar i pappret när jag har snutit mig
5. Jag är lite bortskämd
6. Jag sjunger alltid i duschen
7. Jag brukade prata med toapappret när jag var 6-8år.
Hahahah nu vet ni lite om mig. Om ni vill ha något förklarat är det bara att fråga haha.
Och nu utmanar jag: Elsa, Maria, Elli, Jackie, Therese, Hani, Fia!
Jag ska träffa en kändis,
Kunde inte sova på hela kvällen. Va så himla närvös för idag haha.. jag va som ett barn kvällen innan skolstarten. haha
Men det har gått jättebra hittills. Hon som bor hos mig är hur trevlig som helst och super social. riktigt kul. Den mesta tiden sitter vi och skrattar åt oss själva för att vi säger allt fel på engelska haha. Nu ligger hon och sover, de åkte ju båt i 16 timmar (!). Hon tyckte om sängen hahah puuh!!
Hon är så gullig "min" tjej. Hon hade köpt med sig massa godis från estland (sååå himla gott!! åt så mycket att jag mår illa nu haha) och så fick jag en jättesöt grej som hennes mormor stickat, ska visa sen. Och en häftig grej, hennes bror är känd artist i estland. Han har vunnit en sång tävling, nästan som Idol, så jag fick hans CD. Så gulligt av henne.
Nu ska vi äta, jag har gjort kyckling med potatis i ugnen. sen ska vi träffa några andra från klassen och fika på Mcdonken. Jag kommer spricka haha.
ha de bra alla =)
Kramar!
Anita
Träning är terapi,
Jag har lugnat ner mig nu. Fortfarande ledsen, men nu rinner inte tårarna iaf. Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Hur kommer man över ett sådant samtal. Hur får man bort de hemska sakerna som sades. Det går inte. Det går bara inte. Vissa minnen stannar kvar för alltid. Det här är ett sånt.
Jag va så himla arg och så ledsen att jag inte viste vad jag skulle ta mig till. Jag ville inte ringa en vän, jag skulle inte kunna berätta något sånt för dem. Har tyvärr inte det förtroendet för dem längre. Jag kunde inte tröstäta, måste ju bli av med den skiten. Det va skönt att få skriva av sig lite här på bloggen, men det hjälpte inte så jätte mycket. Även om det brukar göra det annars. Så jag packade träningsskor, vattenflaska, handduk och gick iväg till Friskis. Ett jobbigt spinnigpass senare mådde jag bättre. Inte bra, bara bättre. Det var det skönaste passet på länge. Jag sket i allt, cyklade bara. Gav allt. Gjorde av med aggressionen, den rann bort med svetten. Det behövdes.
Kom hem och hoppade snabbt in i duschen. Ville undvika dem. Dammsög mitt rum, städade, tog fram kuddar och täcken och klädde dem med nya överdrag, la undan dem för imorgon. En estnisk tjej ska bo hos mig till på fredag. Vill att hon ska trivas, känna sig hemma. Vi har handlat allt möjligt ätbart, i fall att hon inte tyckte om något av det. Jag vet inte om hon tycker om tunna, tjocka eller dun kuddar, så jag tog fram och klädde tre olika. Viste heller inte hur hon vill ha sitt täcke, så jag tog fram ett tunt och ett tjockare. haha Hoppas hon trivs. Det måste hon göra, hon ska ju få min kingsize säng! haha Ska byta lakan och lägga på de nya kuddarna och täcken imorgon när jag vaknar. Ikväll blir min sista kväll i min kära säng. på ett tag iaf. haha
nu ska jag försöka sova, spännande dag imorgon. hoppas ni haft en bättre dag.
Kramar
Anita
Väggarna är tunnare än vad ni tror,
Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag vet inte vad jag ska göra. Vad skriver man, vad gör man när man hör ett sånt samtal. Samtalet man aldrig trodde man skulle höra i sitt hem. Samtalet som man hört andra tala om, andra som har två hem nu. Aldrig kunde jag ana att det som precis sades i rummet bredvid kunde komma ifrån dem. Aldrig. Jag vill inte vara anledningen till att några stannar olyckliga tillsammans. Jag trodde vi var annorlunda. Att vår kärlek till varandra aldrig kunde ta slut. Ord har aldrig sårat och gjort så ont tidigare. Men det värsta är att det inte finns någon lösning. Det kommer att vara så för alltid, för så är det i vår kultur. Varje gång vi sitter tillsammans vid matbordet kommer allt vara fejk. Varje gång vi åker iväg tillsammans kommer det att vara fejk. en illusion. Bara för vår skull, bara för barnens skull. Jag vill inte vara det barnet! Dialogen är inbränd i mitt minne. Så snabbt kan världsbilden förändras. Jag har aldrig känt mer hat mot en person förr. Mot personen som fick allt det här att starta. Personen som är orsaken till alla bråk, till alla sårande dialoger. I två år, två jävla år, tog vi hand om henne och hennes barn. Vi sov på madrasser i vardagsrummet i två jävla år för att hon skulle ha ett rum och känna sig hemma. I två år hade jag inget privatliv och i två år var stämningen iskall i det hus som vi brukade kalla "hem". Det var fan inget hem. Det var bara en lägenhet med massa människor. Det var de värsta två åren i mitt liv. Jag blev galen. Kunde sitta och skaka för mig själv. Knöt närvarna så hårt att fingret gick ur led, allt för att hålla ilskan inne. Sen när de två åren var över trodde jag allt skulle bli som vanligt igen. Men oj så fel jag hade. Den där jävla idioten har bara gett oss problem efter problem. En mer självisk och dum människa har jag aldrig träffat. Min familj faller samman på grund av den jävla otacksamma... Jag har så mycket hat inom mig nu att jag inte vet vad jag ska göra. Man tror man gör en god gärning, men vad fan får man tillbaka. Ett helvete. Jag äcklas av den personen, jag äcklas av den sidan av släkten. Vad fan har jag nu att leva för??!!! Det enda jag hade att vara lycklig över... borta.
