Väggarna är tunnare än vad ni tror,
Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag vet inte vad jag ska göra. Vad skriver man, vad gör man när man hör ett sånt samtal. Samtalet man aldrig trodde man skulle höra i sitt hem. Samtalet som man hört andra tala om, andra som har två hem nu. Aldrig kunde jag ana att det som precis sades i rummet bredvid kunde komma ifrån dem. Aldrig. Jag vill inte vara anledningen till att några stannar olyckliga tillsammans. Jag trodde vi var annorlunda. Att vår kärlek till varandra aldrig kunde ta slut. Ord har aldrig sårat och gjort så ont tidigare. Men det värsta är att det inte finns någon lösning. Det kommer att vara så för alltid, för så är det i vår kultur. Varje gång vi sitter tillsammans vid matbordet kommer allt vara fejk. Varje gång vi åker iväg tillsammans kommer det att vara fejk. en illusion. Bara för vår skull, bara för barnens skull. Jag vill inte vara det barnet! Dialogen är inbränd i mitt minne. Så snabbt kan världsbilden förändras. Jag har aldrig känt mer hat mot en person förr. Mot personen som fick allt det här att starta. Personen som är orsaken till alla bråk, till alla sårande dialoger. I två år, två jävla år, tog vi hand om henne och hennes barn. Vi sov på madrasser i vardagsrummet i två jävla år för att hon skulle ha ett rum och känna sig hemma. I två år hade jag inget privatliv och i två år var stämningen iskall i det hus som vi brukade kalla "hem". Det var fan inget hem. Det var bara en lägenhet med massa människor. Det var de värsta två åren i mitt liv. Jag blev galen. Kunde sitta och skaka för mig själv. Knöt närvarna så hårt att fingret gick ur led, allt för att hålla ilskan inne. Sen när de två åren var över trodde jag allt skulle bli som vanligt igen. Men oj så fel jag hade. Den där jävla idioten har bara gett oss problem efter problem. En mer självisk och dum människa har jag aldrig träffat. Min familj faller samman på grund av den jävla otacksamma... Jag har så mycket hat inom mig nu att jag inte vet vad jag ska göra. Man tror man gör en god gärning, men vad fan får man tillbaka. Ett helvete. Jag äcklas av den personen, jag äcklas av den sidan av släkten. Vad fan har jag nu att leva för??!!! Det enda jag hade att vara lycklig över... borta.
