Anitas

Jag har lugnat ner mig nu. Fortfarande ledsen, men nu rinner inte tårarna iaf. Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Hur kommer man över ett sådant samtal. Hur får man bort de hemska sakerna som sades. Det går inte. Det går bara inte. Vissa minnen stannar kvar för alltid. Det här är ett sånt.

Jag va så himla arg och så ledsen att jag inte viste vad jag skulle ta mig till. Jag ville inte ringa en vän, jag skulle inte kunna berätta något sånt för dem. Har tyvärr inte det förtroendet för dem längre. Jag kunde inte tröstäta, måste ju bli av med den skiten. Det va skönt att få skriva av sig lite här på bloggen, men det hjälpte inte så jätte mycket. Även om det brukar göra det annars. Så jag packade träningsskor, vattenflaska, handduk och gick iväg till Friskis. Ett jobbigt spinnigpass senare mådde jag bättre. Inte bra, bara bättre. Det var det skönaste passet på länge. Jag sket i allt, cyklade bara. Gav allt. Gjorde av med aggressionen, den rann bort med svetten. Det behövdes.

Kom hem och hoppade snabbt in i duschen. Ville undvika dem. Dammsög mitt rum, städade, tog fram kuddar och täcken och klädde dem med nya överdrag, la undan dem för imorgon. En estnisk tjej ska bo hos mig till på fredag. Vill att hon ska trivas, känna sig hemma. Vi har handlat allt möjligt ätbart, i fall att hon inte tyckte om något av det. Jag vet inte om hon tycker om tunna, tjocka eller dun kuddar, så jag tog fram och klädde tre olika. Viste heller inte hur hon vill ha sitt täcke, så jag tog fram ett tunt och ett tjockare. haha Hoppas hon trivs. Det måste hon göra, hon ska ju få min kingsize säng! haha Ska byta lakan och lägga på de nya kuddarna och täcken imorgon när jag vaknar. Ikväll blir min sista kväll i min kära säng. på ett tag iaf. haha

nu ska jag försöka sova, spännande dag imorgon. hoppas ni haft en bättre dag.
Kramar
Anita