Anitas

Vi sätter oss vid ett bord med varsin drink. Ett gäng glada tjejer som firar (?) alla hjärtans dag. Pustar ut, det finns inte så många som vi känner. Bra. Lite privatliv är bra.

Men oj så fel vi hade. Där kom dem. Två killar från mitt sommar/jul jobb, där mina päron me jobbar. Vi hälsar artigt, och tänker att det där var nog inte så farligt. Vi kommer få vara själva.

Men oj så fel vi kunde ha igen. Det skulle inte förvåna mig om de båda vaknade upp med ögoninflammation för att de stirrade hela tiden. Tvekar på att de ens blinka under hela kvällen. Deras ögon satt som fast på mig. Var vi än gick så gick de efter så att de va 3 meter ifrån. Inte mer, inte mindre. Men okej, bara de inte pratar med mig då.

Nehe du Anita, fel igen. De ska komma och vilja dansa med mig. Tackar snällt nej, vänder mig om för att gå. Men nej nej, det ska jag inte heller få. Den ena griper ett fast (!) tag runt min arm, "Känner du inte mig?"  Jag sliter bort armen från hans grepp. Har ett svagt blåmärke nu som minne me. "Vänta bara, det här kommer min pappa tycka om." (Pappa är lite skrämmande på jobbet) Han ger sig. Men slutar de stirra? Jah, du gissade rätt: Nej!

När päronen vaknade imorse var jag beredd, de där idioterna skulle fan få! Berättade för päronen. Överdrev så klart lite, det måste man göra. Mina stackars söta oskyldiga föräldrar tror inte att det ens förekommer blickutbyten på klubbar. Min mamma fick en svag hjärtattack när hon hörde att vi dricker alkohol när vi är ute. Så det här var stort för dem. Man såg hur min pappa kokade. Hans ögonlock började flacka, hans åder i pannan höll på att explodera och det lilla vita bommullslika hår han har på huvudet höll på att falla av.

Moahaha (Mr. Burns onda skratt ni vet.)

Någon kommer att slaktas på måndag.

Akta er killar. Ingen gör min pappas dotter illa och kommer undan ostraffad. ;)