Anitas

Det var en gång fyra bästa vänner, S, C, O och Anita. De höll alltid ihop och de gjorde det mesta tillsammans. Anita brukade kalla dem The Fantastic four.

Den 26 september Skulle Anita fylla 18år. Som vanligt köppte de andra tre en fin present tillsammans och planerade en överraskning. Så som de gjorde varje gång någon av tjejerna fyllde år. Anita gick i samma klass som O. S och C gick i samma klass. Anita bodde också i samma port som C, så hon umgicks mycket med både C och O vid olika tillfällen.
En dag börjar C klaga på att O inte lägger tid i överraskningen lika mycket som S och C gör. C säger mycket dumma saker om O till Anita. Anita vet inte vad hon ska göra. Hon tycker om både O och C och vill inte göra någon illa. Hon blir bara tyst och försöker byta samtalsämne. C fortsätter. En tid senare börjar S också att klaga på O. Samtidigt som O är ledsen och säger till Anita att C och S beter sig konstigt och är kalla mot henne. Anita blir förvirrad. Hon vet inte vad hon ska göra. Hon sitter fast i mitten.

Efter Anitas födelsedag var det dags för C födelsedag. Det skulle planeras på nytt. O var fortfarande ledsen. S och C sa fortfarande taskiga saker om O. Tillslut tyckte Anita synd om O. Anita förklarade att det måste ha skett ett missförstånd mellan O och S, C. Anita och O sa till resten av tjejerna att de behövde prata och reda ut lite grejer. De fick ingen respons.
När tjejerna var tillsammans var allt som vanligt. Alla lotsades som om ingenting hänt. falskhet.

O har en pojkvän, M, som bor 6 timmar bort. De träffas kanske en gång var tredje månad. Och den kommande gången råkade vara på C födelsedag. M viste inte det och hade planerat en överraskning för O. Han hade bokat tågbiljetter och hyrt rum på hotell. Allt var betalt och klart. Men när han fick reda på födelsedagen var han tvungen att berätta för O. Hon var nu tvungen att välja mellan sin pojkvän och sin vän. Hon delade upp tiden. Pojkvännen skulle med på födelsedagen, på så sätt kunde hon vara med båda. C, som inte tyckte om M blev väldigt irriterad. Hon sa inget till O utan snackade massa skit om dem istället. Hon tog det som att O sket i henne och valde M före. Nu började det skitsnackas. C och S slog ihop sig mot O. Men de sa ingenting till henne. O märkte spänningen iaf, men hon sa inget. O ville inte förstöra C födelsedag.

Varje dag fick Anita höra massa skitsnack. Hon tröttnade. Anita sa emot. Som svar fick hon världens utskällning. S och C sa att hon höll med O bara för att de gick i samma klass. De vägrade höra på vad Anita hade att säga. Anita var inte på någons sida egentligen. Hon tyckte bara allt var ett missförstånd som gått för långt. O fortsatte att känna sig utstött av S och C.

Efter C födelsedag satte sig O vid Anita och bad henne berätta vad C och S sagt. O sa att hon viste att de sagt saker om henne och att hon hellre blev sårad av sanningen än att bli lurad av lögner. Anita som också känt sig nedtryckt av S och C orkade inte hålla sig mer och berättade en del saker för O, vilket Anita ångrar lite. För Anita är den tysta, blyga typen som inte vågar säga något och som får världens ångest om hon får någon att må dåligt. O mådde dåligt.

På lunchen satt alla tjejer tillsammans. O berättade för S och C hur hon kände och att fall de ville något så skulle de säga det till henne. Hon berättade inte vad Anita sagt. S och C började skrika på O. De dumförklarade henne och sa att allt var hennes fel. Att hon inte ställde upp för sina vänner. Alla i matsalen kollade och O sprang ut i tårar. Anita sprang efter, vilket i S och C ögon betyder att hon är på Os sida. De blev ovänner. De hälsade inte på varandra längre. Men Anita och C hade en lektion tillsammans och efter den går de alltid hem tillsammans. Så de gick hem tillsammans. Bråket kom upp på tal och Anita fick ytterligare en utskällning av C. Anita teg.

Två dagar senare sätter sig tjejerna för att lösa det hela. Då orkar inte Anita bli nedtryckt längre. Hon säger allt de sagt och berättar hur jävla omogna hon tyckte att S och C var. Självklart säger S och C att Anita ljuger. De säger att Anita är orsaken till hela bråket, att hon vill att O och S, C skulle bråka. Det var hopplöst. Anita teg ännu en gång. Hon orkade inte mer. O orkade inte heller mer. O teg hon med. Varför säga emot? Varför ens bry sig?! Det fanns ingen mening med det. Efter att S och C vänt på hela historien, dragit en massa lögner och fått allt att se ut som Anitas fel, "förlät "de O och Anita. De blev "vänner" igen. Det roliga är att S inte vet att C pratar illa om henne med.

Anita hatar dem, S och C, fortfarande. Hata är ett starkt ord, men det passar perfekt här. De äcklar henne. I 12 år har Anita känt dem och i 12 år har de behandlat henne på detta sätt. Anita har fått nog. Hon tror inte på vänskap längre. Det finns inte för henne. Allt är bara lögn, falskhet. Vist Anita tycker fortfarande om O (hon gjorde inget fel), men Anita kan inte lita på någon så som hon gjorde förr. Hon vill inte. Anita och O umgås fortfarande lite  med S och C i skolan. De orkar inte bråka, så de bara låtsas. De blev falska de med. Men när S och C frågar Anita om hon vill med någonstans säger hon att hon har något annat planerat. Sanningen är att Anita försöker undvika dem så mycket som möjligt. Hon försöker bli av med dem. Hon vill inte mer. Men Anita märker att O börjar bli bättre vän med dem och Anita vill inte förstöra. Hon vet att O skulle vara på hennes "sida" och därför vill hon inte säga något. O verkar ha kul. Det är bara en termin kvar, sen är Anita fri. Sen kan Anita börja om på nytt. En ny skola, en ny stad och nya människor. Anita längtar. Hon längtar till mogna människor. Hon känner sig så annorlunda än alla andra på gymnasiet. Hon vill bort.