Tre steg fram och två tillbaka,

Jag har inte skrivit på länge nu. Det är inte för att jag inte tycker om att skriva eller för att jag har haft annat för mig. När jag startade bloggen lovade jag mig själv att bara skriva sanningen. Men jag skäms för sanningen och har därför dragit mig från att skriva.

Jag hade ett bra lov. Ett skönt lov utan skiten (att hetsäta). Men när skolan närmade sig började stressen, och när stressen var igång började skiten. Jag kan liksom inte stoppa det. Jag som trodde jag hade det under kontroll. Det va visst inte så. uuuushh! Jag äcklas och jag har ångest. Men mest av allt skäms jag. Jag skäms så otroligt mycket och det svider att behöva skriva det här inlägget. Men jag lovade mig själv.

hoppas ni har haft det bättre.

Kramar
Anita

Kommentarer
Postat av: Sari Nanna

Snälla gumman, du har inget att skämmas över! Ibland går det bra o ibland går det dåligt.. men hoppa på tåget igen, det är ju det viktigaste. Hihi.. jag tror nog att du är en kämpe, en liten ängel. Säker på att du lyckas om du vågar misslyckas o sen resa dig igen. F*n vad jag svamlar, men tänker lite på hur det va för mig..

Nä, jag har inte sett den filmen, men tänkte ladda ner den du skrev om tidigare "girl interrupted" längesen jag såg den.

Men var Tacken bra? Handlar den om?

Nu, ska jag ut o walka lite, skönt.

Kramis sötis!

2009-01-19 @ 17:36:34
URL: http://metrobloggen.se/missnilsson

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0