Dag 1,
Jag va hos skolsköterskan tidigare idag. Jag hade planerat allt jag skulle säga. Jag skulle berätta allt, hur jag haft det, hur jag vill att det ska bli och hur jag tror att det kommer att bli. Men jag fick inte ett enda ord sagt. Inte för att jag inte vågade säga något eller för att jag inte ville. Hon lät mig inte! det var som om hon bara ville bli av med mig. Hon frågade hur det hade gått först. Jag förklarar att det gick bra under lovet men att all skit kom tillbaka så fort skolan började närma sig. Jag skulle precis börja förklara hur jag kände och vad jag tänkte och förklara hur mina dagar kunde se ut. Men då avbröt hon och tyckte att vi skulle sätta ett datum för möte med min mamma. Hon tog fram sin kalender valde ett datum och tid. Fan va nervöst. Vad ska jag säga till mamma? Hon har ju ingen aning. uuussh. Sen så gav hon mig massa nummer till ätstörningskliniken på Löwenströmska sjukhuset. Sen va det klart. Jahaa...okej. Kvinnan lät mig inte säga ett ord till. Är det inte meningen att jag ska berätta vad som är fel så att vi kan fixa det?
Jaja, jag kör på iaf. Jag försöker själv innan jag ringer de där numren jag fick. Jag mår bra såhär långt iaf. =) Visst jag vet att det finns en stor godispåse i skåpet och jag vill inget annat än att äta upp allt. Allt i min kropp säger till mig att hämta den där påsen. Mina tankar koncentrerar sig bara på den där påsen. Men jag vet att jag bara lurar mig själv och den här gången ska jag inte gå med på det. Jag ska vara stark!
Ska försöka få lite fysik gjort och sen ska jag träna idag =D Idag måste jag ta mig dit. Har saknat det!
Vad gör ni?
Kramar
Anita
