Anitas

Om 19 timmar är jag fri. Då är den jobbiga skoldagen över, och jag kan fokusera på de kommande dagarna. Har pluggat hela dagen idag. Hade ett sam/ekonomi prov idag (det gick ganska bra) så jag hade inte läst någon biologi alls. Jag har biologiprov imorgon. Lycka till Anita.... Jag kan ingenting. Har läst och försökt banka in fakta som en galning, men det funkar så klart inte. Men om 19 timmar... då är allting bra! Då kan jag pusta ut, gå hem och läsa lite fysik. Har ett fysikprov nästa torsdag, så jag måste börja läsa i tid. Sen ska jag äntligen få träna!!! Har inte hunnit träna på mer än en vecka.. Eller ska jag vara ärlig så har jag haft tid, jag har bara inte haft lust. Eller jag har haft lust, men när man äter så mycket så känner man sig bara som en stor degklump och då orkar man inte ta sig till träningen. Då vill man bara ligga med sin ångest och tycka synd om sig själv. Men inget sånt mer! =) Jag har saknat att träna. Jag ska gå på härlig spinning imorgon.. wiipiii.

Vet inte vad jag ska göra nu. Har hur mycket biologi som helst att lära in, men jag orkar inte mer .Orkar verkligen inte! Vill bara ligga i min sköna stora säng och sova. drömma om mitt paradis. Vakna härligt utvilad och inte av väckarklockans ljud. om det ändå kunde va så... haha omöjligt!

nu ska jag försöka läsa lite till om blodomloppet och vattenbalansen. tveksamt att jag får in något i huvudet, men värt ett försök är det =)

En sak till bara. Jag hatar ju att prata framför människor, speciellt om jag ska försöka förklara något. Det spelar ingen roll om det är 4000 personer som lyssnar eller en. Det är lika obehagligt att försöka uttrycka sig rätt. Men det värsta jag vet är att läsa högt. Fyfaan vad jag hatar det. Förr när vi hade högläsning i skolan började jag darra, svettas och fick världens ångest. Redan innan lektionen börjat, redan kvällen innan oroade jag mig för högläsningen. Det värsta jag vet!! Men det var hur länge sen som helst som vi läste högt. Men idag, från ingenstans delar svenskläraren ut häften med gammal mini svenska text och ber mig börja läsa högt. Panik. Jag börjar läsa... Det går bra. Men så blir jag stressad helt plötsligt. Texten tar aldrig slut. stycket tar aldrig slut. Jag läser och läser och läser. Det tog aldrig slut. Jag läser snabbare och snabbare. Panik. Sen så börjar alla helt plötsligt att skratta. Jag stannar upp. Jag hade sagt: Familjens tunga bröd. Det skulle vara: Familjens tunga börd. hahah Sen så insåg jag att det inte var så farligt, det där med högläsning. Det värsta som kan hända är att jag läser fel. Det gjorde jag, och det var inte så farligt. Men ändå dunkar mitt hjärta extra snabbt när jag tänker på högläsning hehe. Finns det något ni blir extra nervösa inför?

Hej på er!
Anita