Anitas

Det är otroligt viktigt att ha en bra självkänsla. Allt blir så mycket enklare. Man tror på sig själv. Man tycker om sig själv. Man klarar det man vill klara. Tyvärr är det inte många som har så bra självkänsla. Jag är en av dem.

Jag mådde riktigt dåligt innan sommarlovet. Visste inte vem jag va eller vad jag höll på med. Kände mig så ful, så äcklig. Såg mig själv i spegeln och ville bara blunda. Hetsätningen var som värst och jag började gå upp i vikt. Hur mycket jag än tränade (7ggr i veckan) kunde jag inte jämna ut det kraftiga kaloriintaget. På två år har jag lagt på mig 12kg. Det har påverkat mitt självförtroende och min självkänsla. Jag var väldigt smal innan och så är jag lång, så jag är fortfarande inte överviktig. Har en helt normal kropp men det känns inte så. Ibland vill jag inte gå ut bara för att jag inte vill ta på mig kläder för att jag känner mig så ful. Det har varit riktigt jobbigt. Är det fortfarande. Det här är något jag skäms för, otroligt mycket. Och det är riktigt jobbigt att skriva om det. Alla mina vänner är trådsmala och otroligt vackra. Så alltid när vi är ute känner jag mig så konstig. lite som den fula ankungen. Jag får ofta höra att jag är vacker o allt men jag kan inte ta in det. kan inte tro på det.

Bristen på självkänsla och självförtroende fick mig att göra det jag aldrig trodde jag skulle göra. Jag skönhetsopererade mig. "Fixade" näsan. Det var för 3 månader sedan. Jag förstår fortfarande inte att jag gjorde de. Det var inget större fel med min näsa. Jag hoppades nog på att må bättre. Jag trodde att när jag kom ut ur sjukhuset skulle allt vara bra. jag skulle känna mig så fin och så självsäker. Men så är det inte. Det är inte mitt utseende det är fel på, det är min självkänsla. Hur mycket jag än "fixar" kommer jag ändå inte känna mig tillräcklig.

Det har varit otroligt påfrestande att vakna på morgonen och gå till skolan. Jag vill inte gå. varje morgon är det samma sak. jag vill inte synas jag skäms. Varje gång någon tittar åt mitt håll känns det som om de tänker på min vikt. att jag gått upp i vikt. Och inte blir det bättre av att min mamma påpekar det hela tiden. Varje gång man träffar en släkting är de första de säger: Anita, du har gått upp i vikt. Sen efter ett tag tillägger de för att vara lite snälla: Men du är finare såhär. Finare såhär? Det är klart att jag inte känner mig fin när de första de säger är att jag blivit tjockare. Jag förstår inte vad meningen med att påpeka saken är! Jag hatar att få höra det. Hatar att få höra: Du ser bra ut, men du måste börja tänka på vad du äter. Av min egen mamma!!! Det gör så ont. Jag äter mer då. tröstäter. Jag hatar det. hatar det! Inte nog med att jag klandrar mig själv, så ska andra också göra det. Tror de inte att jag märker det själv?
Kommer aldrig glömma min 18års dag. Vi skulle ut, mina vänner och jag. Jag har klätt upp mig, ny klänning. Går till mamma och frågar vad hon tycker. Hennas svar: Oj, det syns att du har gått upp i vikt. du måste akta dig. Gissa hur kul jag hade den kvällen. Hemskt. Man säger inte så, inte innan ngn ska ut o fira sin 18års dag. inte över huvudtaget. Kommer aldrig att glömma... aldrig.

Tyck om er själva!!

Det blev inget plugg idag, orkar inte.

Kramar
Anita