Nu vill mina ben ge upp,
Men det var det värt, för nu har jag äntligen mina skor :)
De va inte som jag hade förväntat mig, men jag är helt klart nöjd. Och bäst av allt var att de passade :)
Jag älskar höjden! Har letet efter riktigt höga skor hur länge som helst!
I centrum hittade jag den här inne på lindex:
Åh, nu längtar jag till sommaren.
Om jag orkar gå på spinningen nu vet jag inte. Jag ska försöka ta mig dit. Är man väl där så orkar man :)
Anita
Onsdag och massor att göra,
Gooooood morgon på er sötisar!
Idag är jag på bra bra bra humör! Gissa varför...... Jo för att jag vaknat med världens träningsvärk i hela kroppen. Benen värker, armarna, rumpan, nacke, rygg... ja allt! Det var nog inte det ni gissade på vah? Men jag har verkligen saknat den här känslan. Välkommen tillbaka!
Men jag är nog glad idag för att dagen igår gick så bra med. De tidigare dagarna har inte varit så kul. Men igår var allt bra.
Idag har jag såå mycket att göra känns det som.
Träna, lunch passet
Hem och duscha
Hämta ut paket
Gå till banken
Handla saker inför Estland
Plugga lite
Träna, kvälls pass
Ja, det kanske inte va så jätte jätte mycket. Men det blir en rejäl extra träning att bara ta sig till alla ställen. Posten, banken och träningshallen ligger alla 30 min bort från där jag bor. Men alla ligger åt var sitt håll. Centrum ligger där emellan någonstans. Det här kommer bli en dag av en lååång lååång promenad. Vi får se hur det går.
Tänkte lägga upp en bild på min studentklänning sen :) ska pröva den först. Hoppas den passar!! Jag köpte den i sommar.
Hoppas ni får en bra dag!!
Kramar
Anita
Målare måste vara bra make up artister,
Innan jag gick iväg till tåget imorse hittade jag en katalog från Stockholms universitet. Vi skulle ju dit, å jag tog med den. På tåget satt vi och läste i den. Vi hittade allt vi undrade om där. Så det känndes lite onödigt att åka dit, sätta sig hos syon och inte ha något att fråga. Så vi stannade kvar i stan. Slösade lite pengar och åt på Donken så klart.
Min vän hade fått ett presentkort på make up store från moi på sin födelsedag. Sminkning och så får hon handla för beloppet med. Det blev sååå himla snyggt!! De var så duktiga. Men min vän är naturligt skit snygg, så all kredd får inte dem :P Men det var så himla häftigt att se på. Jag kan nu säga att jag är absolut värdelös på att sminka mig. De hade ju ungefär 10 olika penslar (eller vad det nu heter).
Idag fick jag äntligen träna!! Det blev ett hårt, oj så hårt, spinning pass och lite bas jumpa efteråt. Så skönt.
Under träningen får jag bara släppa loss. Inte tänka på något annat än på mig själv och min träning. Allt jobbigt försvinner. Det är som om all stress rinner av med svetten. Uusch vad jag älskar det!
In i dushen nu.
Hoppas ni haft en härlig dag.
Kramar
Anita
Jag kunde ha haft skorna nu,
Frågar en vän om den konstiga avin jag fått. Då förklarade hon att jag fått paketet levererat hem. Men eftersom jag inte öppnat tillräckligt snabbt han de åka iväg. Så nu måste jag ringa posten imorgon och jaga mitt paket! ÅÅhh irriterande!!! Hur skulle jag veta att jag skulle få hem dem kl 8 på morgonen?!?! Jag hade inte fått ngn info om det!
Jaja, hoppas jag får dem iaf!
Annars gick det bra på institutet. Det var en helt annan miljö än i vanliga gymnasiebibliotek. Lite läskigt va det. Lite obehagligt. Alla såg ut att vara så... vuxna. Jag är bara ett halvår från den miljön. Jag tror inte jag är redo. Jag är fortfarande ett barn.
Det blev en ganska sen hemkomst. jag hann tyvärr inte med träningen. åååh, jag som längtat!!
Imorgon ska jag och en vän till universitetet i Stockholm, prata med en syokonsulent. Kan vara bra att få lite råd och tipps.
Intressant ska det bli.
Meeen uuuusscchhh vad jag är irriterad över skorna!! De va ju hääär!!
God natt på er sötisar!
Kramar
Anita
Välkommen vecka 9,
Jag hoppade upp ur sängen. Men när jag kom fram till dörren var det ingen där. På golvet låg en avi. Wiii! Det är säkert skorna från Forever21. Men det var en konstig avi. Det står inte vart jag ska hämta ut grejerna. Ska jag åka till Arlanda? måste kolla upp det där.
Går in på bloggen, läser söta kommentarer från bästa Sari. Blir självklart på bättre humör =)
Annars är väl början på dagen så som vilken annan dag som helst, då man haft en skitdag innan. Ångest, skitkänslor och.... Äsch jag ska inte skriva om det idag. Det är en ny dag idag, en ny vecka.
Den här veckan har jag längtat efter. Visst blir det inte som planerat idag, men det löser sig. Längtar till ikväll, till träningen. Hoppas jag hinner dit bara.
Nu måste jag fixa lite.. ska åka iväg snart.
ha de bara!
Kramar
Anita
Ändrade planer,
Får reda på att vi ska jobba extra med projektarbetet imorgon. Vår grupp ska åka in till biblioteket på carolinska institutet.
Jag blir stressad. Jag hade ju planer för imorgon. Ångest, tre bullar, godis och 1/4 påse chips. Vaah? vad hände? Jag hänger inte riktigt med. Det gick för fort det här.
Vad fan har jag gjort?!!! åååh!!!
Shake shake shake shake shake it!!
Idag är det söndag och imorgon är det måndag. Vanligtvis skulle jag ligga här i sängen och ha ångest för morgondagen i skolan. Men inte idag!! Imorgon är det ju Loooooov!! Hur kan man inte vara glad liksom.
Det märks så himla tydligt på mig. Att det är lov alltså. Jag kan bara ta det lugnt. Ingen stress, inget plugg och bäst av allt... trrrr... Inget sug efter att äta stora mängder!! Wiippii!
Jag har planerat hela veckan med massa av träning! Minst två timmar varje dag, varav en timma är powerwalk. Andra timman är antingen spinning eller jumpa. Det ska bli så otroligt skönt! Har saknat att hårdträna. Som den gamla goda basket tiden.
Har städat lite. Ska damsuga och moppa rummet. Äta lunch. Gå iväg till träningen. Spinning.
Så till mitt glada humör måste jag ju matcha med lite glad musik.
Metro Station - Shake It
Gör som jag, lyssna och hoppa runt lite hemma. =)
Ha en superskön dag!
Kramar
Anita
Ibland är skolan nyttig,
Nu har vi läst om Existealismen. En ny teori om livet har öppnat sig för mig och jag älskar den.
Existealisterna menar att människan är fri. Att människan fattar sina egna val som sedan har sina konsekvenser. Det finns inget som heter ödet.
Vi är fria. Allt hänger på oss. Vi har helt ansvaret får vårt eget liv.
Människor föds varken onda eller goda, ingenting är förutbestämt. Man gör själv vad man vill med sitt liv.
Det finns två sätt att leva på enligt existealismen:
Dussinmänniskan:
Ser inte sin frihet eller utnyttjar inte den.
Följer strömmen.
Tänker inte efter.
Tar inte ansvar för sina val, sitt liv.
Skyller ifrån sig.
Autentiskt liv:
Utnyttjar sin frihet.
Fattar egna beslut.
Funderar över konsekvenserna för min och andra. - Det dubbla ansvaret!
Nyckelorden för existealisterna är:
Val
Ansvar
Frihet
Dussinmänniska
Det här är väldigt kort berättat och mycket ytligt.
Jag tycker värkligen om denna teori. Den har fått mig att tänka om. Sluta skylla ifrån mig allt. Ta tag i mitt liv och ta ansvar.
- Vi väljer hur livet ser ut.
- Vi väljer vad vi gör, hur vi lever.
- Vi väljer hur vi är.
- Vi väljer vår personlighet.
Om det är något som jag inte är nöjd med, något jag vill förändra. Ja, då är det mitt anvar att förändra det, göra något åt det! Och nu gör jag det =)
Ha en bra kväll!
Kramar
Anita
Mine mine, just mine!
Vaknade och orkade inte gå upp. Jag orkade inte gå till träningen. Hade det varit en annan dag så hade jag skippat den. Men den nya teorin jag talade om tidigare fick mig att gå upp och gå iväg till träningen. Härligt med morgonträning. När man väl kommit dit iaf.
På väg hem kunde jag inte låta bli att springa in i centrum och köpa dessa underbara:
Perfekt till våren!! Love love love!
Nu ska vi iväg till på lunch mormor snart. Alla är där =) Lycka!
Vad har ni söta för er denna lördag?
Kramar!
Anita
Nu är det LOV!
Och så mycket bättre blev dagen när jag fick det här av söta söta Sari!
Blir så glad! Tack gumman =) Helt underbar är hon!!!!!
Jag för det här vidare till Er alla andra underbara! Det finns många helt fantastiska människor där ute, och ni alla bör ta åt er! Därför tänker jag inte nämna några namn =)
Jag ser på världen annorlunda nu. Imorgon ska jag berätta lite om den för mig nya teorin.
Nu ska jag sova lite, så kanske jag orkar med morgonträningen imorgon.
Kram på er alla!
Anita
Sov lite så fixar det sig,
Förr kunde jag inte plugga efter 19.00, nu kan jag inte plugga före 19.00 haha.
Ne, men ärligt så måste jag skärpa mig. Har blivit riktigt dålig på det där med att plugga.
Nästa vecka är det lov. Wiiiii! Längtar! Då ska det tränas en hel del. Har saknat att träna så mycket att det gör ont! Låter lite konstigt. Men det är så skönt. 7 basketträningar i veckan gör så med en. Saknar det lite. Inte stressen, utan sporten och gemenskapen. Tiderna innan match i omklädningsrummet, hemresan efter träningarna, ja allt nästan.
Men friskis är väl kul med. Har skaffat mig några vänner där hehe. Visst är de minst 30år äldre än mig.. men ålder är väl bara en siffra eller? haha
ska plugga vidare nu.
kram
Anita
Allt jag vill är att ha en riktig vän,
Mina "vänner" är sånna man bara pratar kläder med. Mode och skvaller, det är allt som våra samtal består av. Jag berättade tidigare om bulimin för en av dem. Hon blev så förvånad. Hon kunde inte ens kolla på mig. Klart att jag säger att jag lagt av och att allt är bra dagen efter. Det värsta var nog att hon gick på det. Hon frågade inget mer om det sen. Jag berättade att jag kämpat med det i två år. Hur skulle jag kunna bli av med det på en kväll?
Jag har aldrig haft en vän som jag riktigt kan lita på. Någon jag kan dela mina tankar med. Konstigt nog känner jag också att jag kan prata mer med främlingar mer än vad jag kan göra med vännerna.
Jag har försökt prata med min mamma. Det går absolut inte. Antingen fattar hon inte, och vrider på det jag försöker säga, eller så överdriver hon allt. Skulle jag säga att jag känner mig obekväm i min kropp, skulle hon svara att jag blivit lite rundare och att det kanske va bra om jag gick ner några kilo. Jag vill inte höra det av min mamma. Inte på det sättet iaf. Skulle jag säga att någon kille på stan va söt, skulle hon överreagera, som om jag precis talat om för henne att jag blivit gravid och att jag inte vet vem pappan är, för att jag legat med tio personer på samma dag. Killar och kärlek är ett tabu ämne i min familj.
Jag faller lätt för killar. Det är nog bara för att jag vill ha någon att lita på och prata med, inte för att jag verkligen tycker om personen. Så är det alltid. Så klart så håller ju inte det. Men det är så jäkla synd att det ska behöva va så.
Jag längtar efter en riktig vän. Någon jag kan stötta och någon som gör det samma för mig. Som en syster.
Bara lite tankar som dyker upp när jag varit med tjejerna... Inget som har med det förra inlagget att göra.
Anita
Jag måste lätta på hjärtat,
Det här är något man inte får känna. Något man inte får tänka på. En oskriven lag, om man inte räknar med bibeln så klart. Fyfan vad jag skäms. Men jag kan inte hindra det. Jag kan inte hindra att jag känner så. Jag orkar inte förtrycka det längre. Det blir bara värre.
Jag ska inte skriva om det idag. Jag har inte modet. Kanske imorgon. Kanske nästa vecka. Kanske aldrig.
Nu ska jag sova. Samla mod. Samla kraft. Drömma mig bort.
God natt på er.
Kram
Anita
Jag hatar att göra stora förändringar,
Dens tid är nu inne, den ser ljuset. Jag har återupplivat den flera gånger, men nu är det nog dags att släppa taget. Låta den gå vidare, till andra sidan, till mobilhimmelen. Den förtjänar det.
Tur att man inte straffas för mobilmord.
Men det svåra är att erkätta den. Det finns så många att välja på.
Hjälp?!
Nu förstår jag tjejers relation till skor,
Har aldrig varit så förtjust i skor.
Redan som 10 åring hade jag storlek 39. Jag kan ju säga er att det inte var så lätt att hitta söta rosa skor i min storlek. Jag hatade skor. Dessutom så var det inte så poppulärt för tjejer att ha stora fötter. Inte visste vi då att Paris Hilton fanns och inte visste vi att hon hade gigantiska fötter. Det skulle ha hjälpt.
Jag växte, väldigt mycket. Gick från klassens nästan kortaste tjej till klassens längsta. Men fötterna hade redan växt färdigt så de stannade som 39or. Thank god for that!
Mitt sko trauma har stannat med mig. Men nu helt plötsligt är det borta. Jag älskar skor. Det fick bli paret från Forever21 igår. Det spelade ingen roll att frakten kostade dubbelt så mycket som skorna och att det skulle tillkomma en tullavgift som kostade lika mycket som frakten. Jag skulle ha skorna! 10 dagar kvar. 10 dagar kvar tills vi ses mina älsklingar. Längtar.
Valde jag rätt?
Kram
Anita
Lite skosugen,
Nu vill jag ha två!
Från Forever21:
Från asos:
Ska jag våga beställa?
Jag måste få ett högt betyg i Svenska B,
Så här långt har jag kommit. Om ni orkar läsa, vad tycks?
Dockan i källaren
Det är jul och det ska pyntas. Ivrig inför den kommande julhelgen, traskar jag ned till källaren för att hämta pyntet. Det är kvavt och dammet ligger i tjocka tussar. Jag sliter upp kartong efter kartong, påse efter påse, för att hitta de undangömda dekorationerna. Men så får jag syn på något oväntat. I en av kartongerna har mamma lagt undan mina leksaker. Jag tar upp en Pippidocka. Lösa stygn sydda för hand med en tunn svart tråd förenar dockans ben med kroppen och hänvisar till de många år dockan varit med.
Jag vaknar upp och möts av en stark doft av nybakat. En doft som förekom två gånger i veckan, då mormor bakar bröd. Nyfiken studsar jag upp ur sängen och trippar iväg med lätta, ljudlösa steg mot köket. Golvet knarrar lätt. Jag stannar upp. Vill inte väcka någon i familjen. Mamma och pappa sover i rummet intill. Jag kan höra pappas snarkningar och djupa andetag. I min lilla handflata försöker jag kväva mitt fnitter. Vem viste då att jag nio månader senare skulle få sova i samma rum som pappa, för att en ny familjemedlem, min lillebror, skulle få mitt? Tre år skiljde oss emellan. Mitt fnitter går inte att hindra. Jag trippar vidare, följer doften av nybakat bröd.
Men i köket möts jag inte av mormor och bröd. Utan där sitter morfar, min favorit. Han sitter där vid köksbordet, iklädd sina randiga pyjamas. Påsarna under hans ögon avslöjar att han inte sovit mycket den natten, och rynkorna i hans ansikte blottar det hårda liv han har levt. Men leendet på hans läppar övertygar oss om att han är lycklig, min morfar. I ena handen bär han som vanligt en kopp mjölk med honung och den andra handen gömmer han bakom ryggen.
Blickarna antyder att det är något till mig. Det är en docka. Hon har orange hår i två långa flätor, så annorlunda från mitt guldbruna och från morfars tunna, bomullsliknande vita. Hon har små orangea prickar på kinder och näsa, fräknar får jag lära mig att de heter. Morfar kallar henne Pippi. Jag älskar Pippi. Jag älskar morfar. Vi kom att bli oskiljbara, morfar, Pippi och jag.
Den kvällen kryper jag upp i morfars knä, som jag gjort varje kväll innan denna. Men ikväll är det annorlunda. Istället för att berätta berättelser ur Tusen och en natt, berättar morfar om Pippi, världens starkaste tjej. Hon har en stor villa och en pappa som seglar. Jag blir mer och mer fascinerad av denna dockas liv. Traditionen levde vidare och varje kväll efter denna berättades nya historier om Pippi. Varje kväll fram till den kväll då hjärtmonitorn på sjukhuset gav ifrån sig ett enformigt tjut. Nu var vi bara två, Pippi och jag. Vi saknade morfar.
Tårar fyller mina ögon och jag lägger tillbaka den sargade dockan i kartongen. Dockan som burit med sig alla minnen, glada som sorgsna. Jag låser källardörren och beger mig upp igen, utan julpynt, men med massa förr undanträngda minnen.
Kritik tack! Hit me!
Ett stort + till er som orkade läsa igenom hela!!
Nu ska jag rusa vidare till skolan.
Kramar
Anita
Nu kan jag alla schlagerlåtar,
Har fortfarande inte sovit något än, på över 36 timmar. Gaalet!! Lyckades aldrig somna sen.
Har varit ganska så pigg iaf, så jag gick iväg till Friskis. Tydligen var det Schlagerpass. Bara massa schlagerlåtar att spinna till. I 65 min!!!! 65 hela minuter av schlager. Jag är stolt att jag klarade det..
Jag har faktiskt aldrig lyckats kolla på någon melodifestival, ever. Kanske fångat några snuttar bara. Även om jag ibland velat, så har det bara inte blivit så. Det finns nog en mening med det. Blattar ska inte lyssna på schlager, så är det bara!
nää, skoja så klart!. inte om de att jag alltid missat melodifestivalerna uten om de me blattar och schlager. Det finns nog många schlagerblattar.
Hur som helst, schlagerblattar eller inte... Det var svårt att cykla till musiken. Är van att cykla till det HÄR och det HÄR och nu skulle det bytas ut mot det HÄR och det HÄR. Craaazyy!!!
Men alla svenskar var ju glada och sjöng med så klart. Alla svenskar kan ju melodifestival låtarnas texter. Så är det bara. som om de föds med de.
Ska försöka somna nu. Tidig morgon imorgon.
Hoppas ni förstod att jag skoja om allt, fördomarna och så. Det var faktiskt riktigt kul på spinningen. MEN!!! Att jag inte sovit på över 36 timmar är dock sant!!
kram på er!
Anita
Jag lovade er en bild...
Så ser alla bilder på mig ut... där man ser kläderna.
Nu kanske ni förstår varför mina fötter fortfarande gör ont.
Ska springa (om jag kan) iväg till träningen nu.
Kramar
Anita
Don't mess with a mans daughter,
Men oj så fel vi hade. Där kom dem. Två killar från mitt sommar/jul jobb, där mina päron me jobbar. Vi hälsar artigt, och tänker att det där var nog inte så farligt. Vi kommer få vara själva.
Men oj så fel vi kunde ha igen. Det skulle inte förvåna mig om de båda vaknade upp med ögoninflammation för att de stirrade hela tiden. Tvekar på att de ens blinka under hela kvällen. Deras ögon satt som fast på mig. Var vi än gick så gick de efter så att de va 3 meter ifrån. Inte mer, inte mindre. Men okej, bara de inte pratar med mig då.
Nehe du Anita, fel igen. De ska komma och vilja dansa med mig. Tackar snällt nej, vänder mig om för att gå. Men nej nej, det ska jag inte heller få. Den ena griper ett fast (!) tag runt min arm, "Känner du inte mig?" Jag sliter bort armen från hans grepp. Har ett svagt blåmärke nu som minne me. "Vänta bara, det här kommer min pappa tycka om." (Pappa är lite skrämmande på jobbet) Han ger sig. Men slutar de stirra? Jah, du gissade rätt: Nej!
När päronen vaknade imorse var jag beredd, de där idioterna skulle fan få! Berättade för päronen. Överdrev så klart lite, det måste man göra. Mina stackars söta oskyldiga föräldrar tror inte att det ens förekommer blickutbyten på klubbar. Min mamma fick en svag hjärtattack när hon hörde att vi dricker alkohol när vi är ute. Så det här var stort för dem. Man såg hur min pappa kokade. Hans ögonlock började flacka, hans åder i pannan höll på att explodera och det lilla vita bommullslika hår han har på huvudet höll på att falla av.
Moahaha (Mr. Burns onda skratt ni vet.)
Någon kommer att slaktas på måndag.
Akta er killar. Ingen gör min pappas dotter illa och kommer undan ostraffad. ;)
