Ensamheten,
Jag är omgiven av hur många underbara människor som helst. Jag har vänner, familj och andra bekanta men ändå känner jag mig så ensam ibland. som om det är något som saknas. ett tomt hål. Jag kan sitta på släktträffar och alla pratar med mig men ändå känner jag mig så ensam. Vara med vänner, gå ut o festa men endå finns ensamheten. vad är det? hur kan jag få den att försvinna? Brukar ni känna så? Jag kan vara hur glad som helst, men det finns fortfarande där. den obehagliga känslan. det går inte riktigt att beskriva...
Anita
Känner igen det där.. Trots nära runtomkring finns det ett stort hål inombords. Tror att det har en del med att göra att man kanske inte älskar sig själv. Hur mkt uppmärksamhet man än får från andra, är väl det viktigaste att tycka om sig själv.
Jag har kommit lite närmare målet idag.. men vilken kamp :$
Känner igen mig mkt i dig, alltså dina tankar o funderingar. Kul att du har bloggen, för då får ju även andra ta del av dem :)
Kram
Älska sig själv... Har alltid haft svårt med det. Började komma nära ett tag men då började hetsätningarna/ bulimin o så var ja tillbaka på ruta ett. Det var för två år sedan och det blev bara värre. Tror det var det som motiverade mig till att ta tag i bulimin. jag orkade inte se mig själv i spegeln och nästan äcklas. men det är bättre nu, mycket bättre =)
Jag trodde aldrig att jag skulle börja blogga men det har varit så otroligt...befriande. Att få ut känslor och så. och sen att få reda på att det finns människor som haft det som jag har och klarat sig... tack för att du delar med dig sweetie <3. Jag ska bli bra och en dag ska jag hjälpa andra ja me =)
Kramar
Anita
